Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet sandkorns irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med materiens kretslopp förstår man vanligen något
annat- än det, som vi nn vilja se ett sandkorn
genomlöpa. Man menar dermed den på förvandlingar
rika vandring, som skiftevis lösta och åter fasta
ämnen, t. ex. kolsyrad kalk, oaflåtligt och endast
med tidtals inträffande hvila göra genom de tre
naturrikenas kroppar, bildande en beståndsdel än
i djurkroppen, än i den såsom näring i den förra
upptagna växten, än åter en del af åkerjorden,
för att härifrån förr eller sednare på nytt
bölja samma kretslopp. Om ock detta kretslopp är
betydelsefullare, hvarför det äfven kallas lifvets
kretslopp, så är det likväl så till vida underlägset
det andra, som jag nu med sandkornet vill beteckna,
att det så till sägandes beröfvar det ifrågavarande
ämnet dess personlighet. T. ex. ett gipskorn, som
nu hvilar i åkerjorden såsom en förening mellan kalk
och svafvelsyra, måste ur denna förening förlora sin
kalk, emedan denna vill i någon växt förena sig med
kolsyra, för att kanske längre fram åter uppgifva
denna förening och med fosforsyra bilda skelettet i
ett djur.
Här går följaktligen detta gipskorns ursprungliga
personlighet förlorad; det sönderdelas och dess
beståndsdelar ingå, kanske ånyo delande sig i olika
rigtningar, nya föreningar.
Då man erinrar sig på huru otaligt många sätt de 66
enkla kropparne kunna förena sig med hvarandra, och
huru som icke mindre mångfaldigt sönderdelande krafter
bemöda sig att åter upphäfva dessa föreningar, så kan
man ock ana, huru otroligt mångfaldiga förvandlingar
måste åtfölja ämnenas kretslopp i kemiskt hänseende,
men också att det på samma gång är omöjligt att i
dess förvandlingar och på dess vandringar följa och
iakttaga ett bestämdt vigtsmått af ett ämne, t. ex. en
centigram jern. Och likväl hafva vi kommit till den
vetenskapligt grundade öfvertygelsen, att under denna
eviga förvandling af jordiska ämnen icke en atom kan
gå förlorad, att naturen ständigt arbetar med samma
ämnen och med samma förråd af ämnen. Detta ämnenas
kemiska kretslopp liknar schackspelet, hvars 32
pjeser äfven kunna intaga oändligt många ställningar
i förhållande till hvarandra.
Det jern, som i detta ögonblick färgar vårt blod,
befinner sig derunder på en af de oräkneliga
hvilopunkter, som det från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
