- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
215

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet sandkorns irrfärder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åter dansplatsens djup. Dansaren nöter naturligtvis
med detsamma sig sjelf, tills han, alldeles utsliten,
dansat sig till döds, eller ock vid ett falskt steg
åter slungas ut i strömdragets vexlande kaos.

För ögonblicket har den vilda sällen utkorat vår sten
till dansare. Ursinnigt slipar han denne i ringdans,
tills han förlorat all sin kraft och icke längre
förmår uppnå danssalens öfre kant. Stenen ligger nu
likasom utmattad i urhålkningen, men på det torra, ty
i det varma solskenet afdunstar snart det qvar-blifna
vattnet, och de deri förut uppslammade sandpartiklarne
betäcka nu som ett dam den öfvergifna dansplatsens
tiljor. Men förr eller sednare återfår bäcken håg
och kraft till ny dans, och på detta sätt omvexlar
en tid vår stens lif mellan ringdans och stilla ro,
till dess ändtligen en gång vattnet förer med sig
dit en ny danskamrat, som stöter emot den förra och
knuffar ut honom från dansplanen. *

På nytt går det nu åter steg efter steg raskt utför
dalen. Då bryter plötsligt regnet i fruktansvärda
skurar löst öfver alptrakten och öfverbjuder i
fasor sjelfva lavinerna, hvilka ju vanligen finna en
oskadlig slutpunkt i de djupa kitteldalarne. Från
alla sidor störta nyfödda bäckar till dalpassets
beherrskare, så att denne med hastiga eröfringar
utvidgar sitt område och, ryckande allting med sig,
vältrar sig ned i den blomstrande dalen.

Aldrig förr hade stenen, som innehåller vårt
sandkorn, vid sin sida skådat fjellblommornas prakt
– nu hvälfves han, inklämd mellan större stenar och
centnertunga block, i en isblandad dylava fram öfver
alpernas vackra blomstermattor, hvarvid han sjelf
krossas och söndermales i små stycken.

Lifvets skådeplats har nu blifvit en annan för vårt
sandkorn, och det har sjelf ryckt sin personliga
befrielse vida närmare. Bredvid det sitter i den hårdt
packade grötlika stenmassan ett stycke trädrot, som i
ett nu blifvit förvandladt till en rullstens form, **
men ännu för några minuter sedan uppbar en väderbiten,
dyster alpgran.


* På detta sätt anses s. k. «jettegrytor» uppkomma.

** Den 25 Augusti 1856 såg jag vid Melchthal i Schweitz i ett dylikt stenrammel, som öfvertäckte många tusen qvadratfamnars yta, talrika vedstycken, som uppenbart blifvit söndersplittrade, glättade och afslipade under den korta stund ovädret varat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free