Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet sandkorns irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom luften. Det är icke blott en slump, att anden
äfven slukade qvartskornet, och för henne utgör det
ingalunda något, som orenar den sväljda läckerbiten
eller ens någon osmältbar tillsats till densamma. Är
det äfven i sig sjelf osmältbart – äfven jordens
inelfvor gåfvo det efter lång vandring genom dem
åter osmält ifrån sig –, så skall det likväl hjelpa
till vid matsmältningen. Fogelns mage är icke
sandkornets graf eller blott för någon tid dess
fängelse, utan den utgör en verkstad, hvari det
skall arbeta. Sandkornet har blifvit en qvarnsten,
det måste jemte flere sina likar, som till stort
antal funnos i denna lifsvarma qvarn, biträda vid
födans söndermalning. Den oorganiska, den såkallade
liflösa kroppen har plötsligt blifvit det organiska
lifvets medhjelpare.
Detta är ett bland de högst få fall, då en liflös
sten står i lifvets omedelbara tjenst. Men på samma
gång som den, hvars irrfärder hit och dit vi hittills
följt, blifver en medarbetare i lifvets kretslopp,
ryckes han sjelf snart in deri. Ingen förefaller
mer otacksam, än lifvet. Allt rycker det till sig,
sliter ut det och bortkastar sedan åter det utslitna.
Få veckor efter detta införlifvande sänker sig vår
and nere i dalen till en damm, som ligger tätt invid
ett tegelbruk. Sedan hon här intagit en riklig måltid,
slår hon sig ned på en stor lerhög, för att taga sig
en kort siesta. Hon putsar sin brokiga fjäderdrägt
och befriar sig från födoämnenas slagg.
Då arbetarne efter sin middagsrast återkomma för
att forma leran till taktegel, kommer vårt sandkorn
under stampande fötter och formande händer. Fast
inpressadt, ligger det inom kort såsom en liten
del af ett taktegel på torkställningen. Den
genomströmmande varma luften har inom få dagar
fullbordat torkningen. I ordentliga rader insättas
teglen i ugnen. Här slickar den prasslande lågan från
den antända veden med sina tungor de insatta teglen,
tränger upp i mellanrummen och insveper hvarje
särskildt i sin glödande andedrägt, likasom hade
en ny plutonisk katastrof brutit lös. Det är snart
gjordt. Rödbrända framtagas teglen, och vagnen står
redan i ordning för att forsla dem till ett ställe,
der man bygger. Detta ställe ligger invid Rhenfloden,
der denna lemnat sitt luttringsbäcken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
