Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våren är kommen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
som en erinran derom, att den dagen är sanningens
dag, den verkliga morgonen i öster, på hvilken det
segerrika framryckandet börjar efter fullbordadt
återvändande från det trolösa återtåget.
Må vi lära oss att förstå tiden! Äfven vårens tid,
icke blott det, som ligger på ytan. Det kan lätt
bedraga oss, emedan det förefaller oss alltför
obetydligt» Uppfatta icke heller origtigt några
växter, som du straxt efter snöns försvinnande
såg blomma, såsom isynnerhet är fallet med
Arystjernblomman och Eödplistret på trädesåkrar
och trädgårdssängar. Tro icke, att de äro förmätne
revolutionärer, som komma före sin rätta tid. Nej
de finnas alltid der, tillochmed midt under en
barvinter låta de icke bestrida sig sin tillvaro;
de äro växtverldens äkta demokrater, hvilka förfäkta
sin rättighet till lefvande utveckling äfven midt
under vinterns reaktion.
Nej, andra äro vårens förtrupper. Se den blommande
hasselbusken der borta! Vindarnes lifvande flägt susar
fram mellan hans grenar, så att hans hufvuden skaka,
likasom ville de fråga: ’Är det således redan så
långt kommet?’
Der bredvid skickar videbusken sina tusende
blomhän-gens silfverglänsande blickar åt alla sidor,
och äfven den darrande asp e n öppnar i sin höga
topp de. långt befransade blom-sterögonem De vissnade
lofven på marken, dessa en förgången tids ’såsom en
evig sjukdom sig framsläpande lagar och bud’, nedtynga
de under dem liggande ämnena till lif. Nej! de tjena
att nära dem.
Lifvets kraft skjuter de bortdöda åt sidan. Se blott
här den blåögda sippan, htiru hon tränger sig fram
mellan dem, så att man måste, ja. måste tro på den
påbörjade föryngrin-gens seger.
Der far den hotfulla stormen med häftiga ilar vredgadt
fram mellan topparne, på hvilka ännu månget torrt blad
hård-nackadt sitter qvar bredvid knoppen, hvilken
den närvarande tiden tillhörer. Det vill icke gifva
vika. Men det skall nödgas gifva vika, snart, snart.
. ’
Våra fotsteg uppröra det i den skarpa marsluften torra
och vissnade löfvet, så att det låter som rasslande
kedjor. Vinden rycker det upp från marken och drifver
de döda bladen ut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
