Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våren är kommen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
rummets gränser. Muren vacklar, stenarne gifva
vika i sina fogar, den blåa himmeln lyser in, och
en frisk luftström veder-qvicker de hoppressade
lemmarne. Hvarje knopp blifver en sprängd graf,
ur hvilken det unga lifvet svingar sig fram.
Strålande fröjd på alla håll. På millioner nyss
öppnade och ännu halft sömndruckna ögon blixtrar
solens stråle, helsande dem välkomna till det fria
lifvet.
I dag är det icke ännu så långt kommet. Men vi veta
alla, att det snart skall hafva kommit derhän. Likväl
kommer alltid eken sist. Hon är betänksam och
grundlig; ty med en rot, som går djupare än alla andra
träds, upphemtar hon sin lifsmärg ur den längst ned
på djupet belägna grunden.
Först när hon äfven kommer med, då är
förlossningsverket fulländadt.
Ja, väl för andra, men icke ännu för henne sjelf. -
Huru kommer det väl till, att just detta träd går
under för den ringaste senfrost? Nästan alla våra
öfriga träd låta icke reaktionen, som ännu en gång
upplyfter sitt hufvud, åter beröfva dem det, som de
mot den till x lif kallande Marsmånadens borgen hade
tillkämpat sig!
Det är nu en gång så! Det väldiga trädet förgäter sin
kraft. Men det är flitigt och ifrigt att ersätta sina
förluster, men återigen betänksamt; och sålunda står
en af senfrost träffad ek länge likasom förskrämd,
och först efter lång tid, då det med full trygghet
kan ske, har hon åter tillkämpat sig det förlorade,
det, som andra alls icke låtit beröfva sig.
Och hvad allt måste icke du, min kära ek, öfverhufvud
låta dig behaga! Rik på tankar, som du är, stjäla
andra dina tankar ifrån dig. Ty snart skall nu
gallsteklarnes härskara öfverfalla dig och utföra sina
konststycken på dina blad och qvistar och på dina
knoppar och din bark. Sedan prisa men- -niskorna de
skickliga gallsteklarne. Men hafva då de utfört dessa
arbeten? Äro dessa icke snarare dina verk?
Här och der komma sedan de äfven hårbeklädda,
afskyvärda processionsmaskarne * åter anryckande just
emot dig och bygga på de beqvämaste delarne af din
stam sitt mångcelliga
* Larverna af Bombyx (Lasiocampa) processionen
L., en insekt af Spinnarnes familj.
Ö. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
