Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våren är kommen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
men dem sågo och hörde vi ej så ofta. Det stora
flertalet hade gripit till flygten.
Nu komma flygtingarne tillbaka. Månne kanske en
allmän amnesti blifvit beviljad? Nej, bättre
veta vi; herrskaren, som hade kufvat oss, har
blifvit störtad från tronen, och den nyss hitkomna
lärkans oskuldsfullt jublande sång gifver honom
amnesti. Smärta och hämnd äro glömda; man drager
lycklig och glad åter in i det sköna, fria hemlandet;
man besöker de gamla boningsplatserna, man lagar och
putsar upp dem, man skämtar och pladdrar, som vore
ingenting att forlåta och att förgäta.
Men höra dessa flygtingar verkligen till de våra? Den
der i stålpansar klädde staren, som sitter der på
sin holk, är han väl densamme, som förra året med
sin maka bebodde den? Befinna sig icke i allmänhet
flyttfoglarne i vår hemtrakt snarare på ett for dem
främmande område, som de besöka, emedan det blef
dem obehagligt att stanna längre i deras rätta hem
i södern?
Nej! Skalden misstager sig, då han säger:
"Och när svalan hemåt drar -"
ty hos oss har hon, så väl som alla våra flyttfoglar,
sitt rätta hemland, hos oss bygga de sin husliga härd,
som omfladdras af här födda ungar. Ingen af dem häckar
i det främmande landet i södern.
Huru vore, det också annars möjligt, att de
hemvändandes förtroliga glädje kunde vara så stor,
om de icke vore hemkommande, utan blott främlingar på
besök? Gif blott akt på staren! Ser han väl ut vid
sin holk som en främling? Likasom den till hemmet
återvändande landsflygtingen med glad ifver störtar
in i fådernehuset, så tager äfveij den hemkommande
staren utan yidare omständigheter sin gamla bostad
i besittning och undersöker på sin höjd, om icke
tilläfventyrs någon sparf under tiden inkräktat
den för sin räkning, i hvilken händelse allvarliga
förvecklingar med honom genast taga sin början.
Hör! den höga sången ljuder i skogen; han är här,
den herrliga sångtrasten, hans flöjttoner höras vida
omkring. Sittande i den höga grantoppen, låter han sin
vårlofsång, den återkomne landsflygtingens triumfsång,
ljuda vida kring i den stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
