- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
247

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två vandringar ut i det fria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247

f5ga nytta, ty på hvarje -qvadratfot jord
skulle dervid blott komina $ skalp., således föga
mer än 2 kubiktum, vatten.

Under det att vi nu en lång stund stadigt rigtat
ögat på det stora präktiga stackmolnet, har detta
likväl icke märkbart förändrats till sina konturer,
hvilket bevisar, att dess temperatur är ganska fast
och att det äfven förblifvit oberördt af elektriska
skakningar och luftströmmar, hvilka på ett eller
annat sätt skulle kunna inverka störande på dess
varaktighet. Annorlunda skola vi här litet längre i
vester finna, att de lätta och luftiga fjädermolnen
af rosenröd färg förhålla sig. De sväfva ej så högt
och äro mer åtkomliga för det värme, som jorden nu
utstrålar. Emedan luftens rörelser hufvudsakligen
bero af förändrade temperaturförhållanden, så inse
vi, huru jorden kan deltaga i molnens bildande icke
blott derigenom, att hon uppsänder vattenångorna,
utan äfven derigenom, att det från henne utstrålande
värmet åstadkommer luftströmmar, af hvilka molnens
former och varaktighet bero.

Helt få minuter voro tillräckliga, att, då vi togo
en liten del af det ruggiga fjädermolnet i skarpt
ögonsigte, öfvertyga X)ss derom, att molnet ingalunda
är någonting fullfärdigt eller för huru lång tid
som helst till sin form beständigt, utan blott
en föränderlig, ej för ett ögonblick stillastående
luftföreteelse. Det förekommer oss, som om en osynlig
hand trefvade omkring i dess ojemna kanter.

Ju mera vi se oss om bland de månggestaltade
luftseg-larne, desto djerfvare förefaller oss
Howard’s tilltag att söka bringa ordning i
detta kaos af former. Böra de der oregelbundna
grupperna af långsträckta små stackmoln redan kallas
fjäderstackmoln? Äro dessa nästan vågräta, vid ena
ändan något uppåt krusiga, fina molnstrimmor ännu att
anse för fjädermoln, eller äro1 de redan sträckmoln?

Men se blott, huru färgen blifver allt mera
lysande! Sjelfva det stora stackmolnet bakom oss, hos
hvilket vi likväl nu kunna urskilja någon förändring
i formen, har antagit en ockragul färgton. Under
detsamma har längs hela den östra horizonten ett
aflägset molnberg uppstigit. Färgen, som är ljust
gråviolett och rosenröd, är alldeles sådan, som
man nästan hvarje dag ser hos Spaniens Sierrans vid
aftonbelysningen. Ofta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free