- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
249

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två vandringar ut i det fria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

249

upptill öfvergår i en dyster rosenröd färg. Under
det att solons praktfulla afsked fjettrade hela
vår uppmärksamhet, har öfverhufvud allestädes på
himmelen en stor förändring egt rum. De majestätiska
stackmolnen hafva remnat, och endast spillrorna
af dem simma ännu på himmelens mörkare blå, der de
ännu bredvid hvarandra visa ungefår samma gemensamma
konturer, som då de förut bildade ett sammanhängande
helt. Under några ögonblick visade ännu de högt
sväfvande fjädermolnen lysande färger, men nu äro de
och alla andra klädda i dystert grått; blott der,
hvarest solen sist visade sig, , bibehålla molnen
ännu en smal, mångfargad kant. Nu har äfven denna
försvunnit, och en röd låga slår upp i Vestern,
likasom om der många mil bort en stad stode i
brand. Slutligen är hela himlahvalfvet klart, och
bakom oss uppgår fullmånens röda skifva. Det har
blifvit qväll, en varm, lugn sommarqväll. Men icke
heller i dag något regn och ej någon förhoppning
derom! Obekymrade om våra små behof lyda molnen en
högre lag. De vände oss kallt och ohjelpsamt ryggen.

Emellertid hafva de förskönat vår vandring ut i det
fria.

Den andra*

Det var vid samma tid på dagen, som förra gången, och
likaledes en af de längsta sommardagarne, då jag och
en vän, som. plägade hembära kärleken till naturen
sina offer i en den allratäckaste lilla trädgård,
lemnade den lilla staden Tharand, för att göra en
vandring ut i det fria.

Den, som känner detta ställes tjusande läge i skötet
af tre dalar, der de sammanlöpa i en punkt, den vet
ock, att ordet fri här icke har samma betydelse,
som på Leipzigs slätt, hvilken är jemn som ett
golf. Ett språng åt sidan från den smala dalvägen
befriar här från en förföljare, antingen denne är en
rättvisans tjenare eller småstadsandans eftersmygande
spioneri. Vi begge ville icke fly undan; vi ville
blifva ännu mera grundligt fria, fria från hvarje
synligt spår af menskligt arbete, tilloch-med fria
från det allt utjemnande spåret på marken af mennisko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free