- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
250

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två vandringar ut i det fria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

foten. Detta kunde vi bär vinna, naturligtvis på
bekostnad af vår beqvämlighet.

Vi följde en skuggig allé bredvid bergsbäcken
Weisseritz, som vårtiden flottar tusentals famnar
ved till Dresden, men nu knappt täckte bottnen
af sin bädd, der stora och små stenblock i stor
mängd lågo kringströdda. Blott här och der voro
korta sträckor af sammanhängande strömvatten i
behåll, och i små inskärningar derstädes lyste
fina algtrådars präktiga grönska upp genom det
klara vattnet. Jag visste, att dessa små gröna haf
voro rigtiga fyndgrufvor för det väpnade ögat, ty
der nere funnos bland annat obeskrifligt prydliga
Draparnaldier och Spiro-gyror. Från andra stranden
sträckte bokbuskar sina vidt utbredda, solfjäderlika
grenar ut öfver de små vattenspeglarne, så att man
kunnat anse alggrönskan i dessa för ett återsken af
grenarnes grönska.

Alléh var nu slut och dermed äfven skuggan, ty
den ännu högt stående solen befann sig midt öfver
dalöppningén. Den soliga vägen förde oss tätt förbi
den punkt, hvarest Weisseritz lemnar sin sjelfbanade
väg och lydande menniskobud böjer sig in i en
qvarnränna.

«Jag kallar alltid qvarnrännorna för vattnets
affärsvägar», anmärkte min vän; «bergens
vandringslystne son färdas ut i verlden såsom en
arbetssökare, och dervid inställa sig i hans väg
arbetsgifvare och skicka honom än hit än dit, för att
tjena dem. Än sväller han af öfvermått på kraft, som
fullkomligt räcker till att motsvara många olikartade
fordringar; än förslär den knappt för en enda. Se
här till venster djetta dambord; det sipprar knappt
en droppe öfver det. Ett dylikt dambord är ett slags
arbetsbeställning. Knappt för denna enda är nu den
till arbete uppbudades kraft tillräcklig.»

«Din jemförelse slår an på mig», svarade jag;
«i enlighet dermed är Weisseritz på detta ställe
alldeles intet annat än slottsmjölnarens här bakom
oss verkgesäll. Men nu vill jag föra din jemförelse
litet längre; jag vill nämligen visa dig den muntra
gesällens vandringsbok. Låtom oss genombläddra den,
för att af myndigheternas påskrifter se, hvarifrån
han kommer, och huru länge han möjligen redan varit
ute på vandring. Ser du der på andra sidan bäcken de
skarpa klippkanterna och de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free