Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två vandringar ut i det fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
utjemnande pensel, likasom den ordnande kammen gör
med ett lifligt och ostyrigt barns lockiga hufyud. Vi
få ju nästan endast se sådana utkammade landskap.
Vi hade nu anländt till den ’djupa dalen1, ur hvilken
en liten skogsbäck skänkte sitt bidrag till den
utarmade Weisseritz. Med ens syntes hela växtverlden
förvandlad. De fuktiga klippblocken grönskade af
en mängd ormbunkarter, bland hvilka vi urskiljde de
utomordentligt späda, triangelformiga bladen af den
tredelade stensötan, Polypodium Dryopteris, och de
dystert gröna af den mer kraftiga håriga stensötan,
P. Phegopteris. Mellan de praktfulla grupperna
af Majbräken, Asplenium filix femina, höjde sig
den späda, saftiga stjelken af en bland våra mest
äfventyrliga växter, springkornet eller, såsom Linné
döpte den, ’rörmigej’, Impatiens noli tangere. Vi
båda stora barn kunde icke motstå frestelsen, att
genom ett svagt vidrörande reta de på fina skaft
nedhängande frukterna, som likna små gurkor, till
plötsligt uppspringande. De Underligt gestaltade,
guldgula blommorna undgingo naturligtvis icke den
uppmärksamhet, som de så väl förtjena, såsom märkbart
afvikande från blommors vanliga byggnad.
Uppfriskande svalka flägtade oss till mötes ur den
skugg-rika dalen. Till venster begränsades han af en
hög, temligen brant uppstigande sluttning, betäckt af
skog i god växt, bakom hvars vidsträckta toppar solen
gömde sig. Höga bokar, som just gifva namn åt denna
höjd, funnos här spridda vida omkring ända upp till
toppen, så att de släta, silfvergråa stammarne likt
pelare stego i höjden från den för öfrigt temligen
kala marken. Till höger höjde sig dalens vägg mera
långsamt och var här beväxt med granar och bokar af
hög ålder.
Sedan vi i ungefär en halftimmes tid vandrat uppåt den
’djupa dalen’, föreslog min vän, att vi skulle bryta
oss midt igenom åt högra sidan. «Det må gå, huru
det vill, men vi vilja för engång komma fullkomligt
ut i det fria, der vi på sin höjd komma att möta en
uppskrämd råbock eller en ved-plockerska.»
Jag hade ingenting deremot, och så bar det af utan väg
uppför och utför, än mödosamt genom tät ungskog, än
helt makligt genom höga, ljusa timmerskogsbestånd. Än
stodo vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
