Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En resdag i södra Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Ehuru den till slut alldeles trinda stammen blifver
manstjock, så består han likväl till hufvudsaklig
del af en saftrik Cellväfnad, hvilken genomtränger
de talrika, med hvarandra löst förenade ved- eller
årslagren och ytterst bildar en köttig bark. Hela
denna Cellväfnad förmultnar oundvikligen, och
derefter återstår en högst egendomlig, fjäderlätt
vedmassa af betydligt förminskadt omfång, hvilken
lätt låter klyfta sig i särskilda årslager. Dessa
lager äro på sin höjd så tjocka som en knifbak och
visa ett fast sammanhängande, prydligt, men hårdt
nätverk. I Frankrike, dit denna besynnerliga ved lär
införas i stora partier från Algier, kallar man den
ganska uttrycksfullt spetsved (bois de dentelles) och
tillverkar deraf fina, fili-gramartade arbeten. (Se
vidare uppsatsen: ’Spetsveden1, sid. 118.) Jag
färdades länge mellan dessa ovanliga vedtrafvar,
hvilka torde hafva innehållit flere hundra famnar. I
den enformiga trakten och den splitternya, så
konstinessigt bygda vägens djupa sand utgjorde de för
en lång stund mitt enda tidsfördrif. Stammens ofvanpå
hvarandra stående, bladlika, äggrunda ledstycken
fann jag ofta öfver fotslånga, och jag roade mig
att med min hvassa knif klyfva en dylik stamdel i
den bredaste rigtningen ocH betrakta kärlknippenas
prydliga anordning uti den. I barkcellerna på de
redan afrundade stamdelarne, som likväl alltid
sjelfva ursprungligen varit plattade, fann jag
en utomordentlig mängd af hvita kalkkristaller,
till storleken liknande grofva sandkorn och under
mikroskopet visande sig som prydliga grupper af
månguddiga stjernor.
Bergsträckan till venster ryckte efterhand åter
närmare, och slätten öfvergick till. ett vidsträckt,
vågforinigt land af kullar, der vingårdar i största
mängd och yppighet utbredde sig. Tyvärr stodo
vinrankorna nu först i blomma, och jag förvånades
öfver de ofta fotslånga blomspirorna. Men äfven
vinstockarnes behandling öfverraskade mig. De
utgjordes af knappt fotshöga, knöliga, ungefär
armtjocka stammar, från hvilka 3 eller 4 rankor efter
eget val utbredde sig åt alla sidor, för det mesta
ned utefter marken.
Jag var nu i russinens land. Öfverallt såg jag de
för drufvornas torkning uppmurade ställningarne,
som på afstånd liknade långa rader af låga drifbänkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
