Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En resdag i södra Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Sedan jag passerat dessa retande vinberg, hvilka
voro öfver>-sållade med otaliga, till större delen
skönblommiga växter, som blott voro ogräs mellan
vinstockarne, kom jag till en fruktbar nejd,
som icke heller var så fattig på vatten som de
foregående. Bevattningsnätet bildas af den lilla
floden Rio de Velez, och vid de större kanalerna
vajade, prasslande i den doftande luften, jettehöga
rör med öfver 2 tum breda, alnslånga blad. Det är
Arundo Donax, den förstorade motbilden till bladvassen
vid våra sjöstränder. Det öfverraskade mig att finna
stråna tvååriga, ty de fleste hade på sin öfre hälft
långa vidjelika grenar.
På ett vidsträckt fält alldeles invid vägen höll man
på att skörda. Jag igenkände icke straxt växten, ty
det var mig temligen oväntadt, att få se sockerrör
skördas i Europa. De föga mer än manshöga rören
liknade med sina stora och breda vassblad en mörkt
blågrön vassrugge, likasom hade jag en helt och
hållet af vass öfverväxt damm framför mig. Då jag
kom in på fältet, som bar den söta skörden, fann jag
sockerröret planteradt i rader. De vidpass halfannan
tum tjocka rören lösbrötos lätt genom nedböjning från
den i jorden hvilande rotstocken, befriades från blad
och toppar samt lassades på kärror. Det på marken
qvarlemnade affallet antändes, sedan det torkat,
och derigenom gödslas fältet för nästa skörd. Hvart
femte år planterar man nya rotstockar i stället för de
gamla, som hela tiden legat qvar. Sålede3 fem skördar
efter en sådd, eller i detta fall snarare plantering,
och huru lätt göras icke dessa skördar! Bio de
Velez1 välgörande vågor upplösa askan och ombesörja
gödslingen.
Alla tre köpte vi oss för l Keal * hvar sitt sockerrör
och tuggade likt små barn den söta märgen. Eller
rättare, vi måtte hafva sett ut som englar med
basuner, ty vi nödgades under tiden hålla de långa
rören utsträckta utanför vagnen.
Jemte denna påminnelse om tropikernas fjerran land
helsade mig på afstånd en erinran om det kära hemmet,
nämligen ett samhälle af jettehöga silfverpopplar,
hvilka, såsom det tyckes, äro ett spaniorernas
älsklingsträd. Och huru skönt är icke detta i sig
sjelf vackra träd i Spaniens milda klimat! Barken,
som
* 18 öre svenskt mynt.
Ö. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
