Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den naturkunniges reslust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pi^;^
’’’.., ?J\ >’^-. X ’.:.".’’ ’t ’ - . *,,*"..:
^^^^^f^-^p^’e^J^’
, ’ . ’ ,.«"*-
. v’ ’-.’." "^^-^tÄ^iiAJäW^^-^^-^
"
284
Den naturkunniges reslust.
Den resande är eröfraren, som har lagt jorden under
menniskans herravälde. Den första menniskans första
halft drömmande, halft ängsliga vandring från en
lifgifvande kalla till d^n öde sandöknen, der intet
finnes, som uppehåller lifvet, var en handling, som
i en aldrig afbruten kedja sammanhänger med den sista
jordomseglirig, hvilken medfört den sednaste andliga
och materiela eröfringen.
Likasom lefde inom en och hvar en aningsfull kännedom
oin denna betydelse af resor, är hvarochen, som icke
försmäktar i lekamlig eller andlig försoffning,
en vän af resor. Den fångne fogelns känsla kommer
öfver honom, då någon anledning rigtar hans tanke
ut bortom hvardagslifvets krets, och om det icke i
sådana ögonblick står klart för hans själ, så anar
han åtminstone, att han just behöfde en ny väckelse,
för att icke förlora klarheten i sin ställning, för
att med en uppfriskande ström ånyo lifva kraften för
sitt lefnadskall.
Men tyvärr lefva många, hvilkas lefnadsställning nekar
dem denna vederqvickelse; ty vän: lefva äfven många,
hvilka äro så andligt försoffadet att de alldeles
icke känna behof deraf, ehuru de yttre medlen att
tillfredsställa detta stå dem till buds.
Det är derför icke förmycket sagdt, om jag
betraktar reslusten såsom en vältalig gradmätare
såväl på menniskornas sinnesart i allmänhet, som
på deras sinnesstämning för tillfället. Den, hvars
vandringslust icke väckes af den återuppvak-nande
naturens ljufva lockelser, är antingen en dylik
försoffad varelse, eller är han sjuk; och, om han
är det sednare, då bör han djerft anse såsom ett
läkemedel det, hvarefter han nu lika litet längtar
som efter sund föda. Han res e!
Men det kommer an på, huru man reser; om man gör det,
endast drifven af en dunkel längtan att komma ut i
vida verlden, eller om man lifvas af önskan att förena
kroppsstärkande njutning och andlig tillfredsställelse
till vederqvickelse för både kropp och själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
