- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
295

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lek eller undervisning?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- . *-v*Y" $ *

295

skall nu afsluta blommans undersökning. Det är
ännu mycket öfver for din räkning.»

«Så länge blomkronan sitter qvar i fodret, ser
man att stiftet har sin plats midt emellan de två
ståndarparen, så att det gaffelformiga märket just är
i jemnhöjd med de fyra stån-darknapparne. Fodret är
litet krökt klocklikt och ända till midten klufvet i
fem spetsiga flikar. Nu komma vi till bladen. De sitta
öfverallt parvis midtför hvarandra, äro ganska rynkiga
och vågiga samt i kanten tandade. De, som sitta på
stjelkens nedre del, äro temligen långt skaftade,
men de öfre mellan blommorna hafva intet skaft.»

«Huru kallar man sådana blad?»

«0skaftade. Och uppåt mot stjelkens topp blifva de
allt mindre.»

«Nog nu! Lemna också något qvar åt mig.
J skolen i

få se, att jag här tvärsigenom den tjocka
ekstammen kan se

ännu mycket, som J hafven förbisett, på
er växt. Om jag \

skulle uppgifva något, som vore falskt, så ropen:
falskt! Stjel- . j

ken är glatt och trind som en blyertspenna.»
j

«Falskt! falskt!» ljöd det under skratt ur
alla strupar. j

»Fyrkantig är han som en bjelke!»
j

»Hvad?»

«Ja visst, alldeles fyrkantig!»

«Nå, hvarför har då det icke förr fallit er i
ögonen? Fyrkantiga stjelkar äro annars icke så
vanliga. J sen således hvilket vigtigt kännetecken
här har undfallit er!»

«Det är nog sant!» hviskade barnen sinsemellan
halfhögt, «det är rigtigt dumt, att ingen af oss har
sett det förut.»

«Nå, låt mig nu beskrifva vidare. Bladen sitta
visserligen parvis midtför hvarandra, men bladparen
hafva sinsemellan’ så-dan ställning, att, när man ser
dem uppifrån, de särskilda paren med hvarandra bilda
ett kors. Bladen äro hjertlika med temligen långt
utdragen spets, samt finhåriga. Blommorna sitta på
helt korta skaft, merendels tre i hvart bladveck,
d. v. s. der ett blad viker ut sig från stjelken,
så att omkring sex tillhopa bilda en krets, eller som
man säger, en blomkrans. Men vi hafva ännu något att
märka hos ståndarne. Bojen tillbaka den skedformiga
öfverläppen - så kallar man nämligen den öfre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free