- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
306

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För de små

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

;*[^3

306 ’ *
:..<-. ^

väldigt utvidgat sig, ja, så betydligt, att det nu
blifvit så tunnt och fint, att vi allsicke kunna
se det. Detta har just värmet åstadkommit, hvilket
utvidgar all ting och således äfven vattnet.

Men vi hafva hört, att kölden, som i allmänhet
är en ’. fiende till värmet, dess raka motsats,
tillintetgör det, som värmet har åstadkommit. Värmet
utvidgar vattnet till fin, osynlig vattengas;
kölden sammandrager denna åter till vanligt
vatten. Vi se detta just nu på de kalla glasen och
tallrikarne. Dessas kyla har nödgat vattengasen,
som var utbredd i rummets luft, att öfvergifva sin
gasform och åter blifva verkligt vatten. Men äfven
dervid fick vattnet lof att först blifva ang- eller
daggformigt (hvilket är detsamma), ty vi se* glasen
i början blott beslå sig och blifva immiga. Men de
små blåsorna^af hvilka imman eller ångan består,
sammanflyta till allt större och större blåsor,
ända tills slutligen rigtiga droppar deraf uppkomma,
som nu rinna utefter glaset.

Men just nu faller det mig in, att vi alldeles
icke hade behöft taga in tallrikar och glas ur det
kalla köket, för att ur luften åter framlocka det
undflydda vattnet. Sen blott på fönsterrutorna. De
äro immiga. Att imman på fönstren icke , framtränger
ur sjelfva det hårda och täta glaset, likasom svetten
ur huden, kunnen J väl begripa. Af den kalla luften
der-utanför fönstret blifver glasrutan kall och är
derför i stånd att åter till rigtigt vatten förvandla
gasen i kammarluften, som vidrör fönstret. På rutan
egde således en verklig strid om vattnet näa mellan
kammarvärmet och den yttre kölden. Det förra utvidgar
vattnet, den sednare sammandrager det återigen. Men
är det derute lika varmt som i rummet, då inträffar
naturligtvis ingen dylik strid, och derför imma icke
heller fönstren om sommaren.

Vattnets omvandling i ånga och vattengas kallar man
afdunstning eller förflygtigande. Att vattenångan och
ännu mera vattengasen är lättare, än vattnet, är ej
svårt att inse, de stiga derför i luften mot höjden
och utbreda sig deri åt alla sidor; derför anlöper
ett kallt glas hvarsom helst i rummet, äfven långt
ifråii den kokande pannan, ur hvilken ångan uppstiger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free