Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-’" ’r’*
..*.’ -"*"’
307
Tanken vidare efter! Huru stor vattenmassa måste det
icke vara, som i hvarje ögonblick från hela jorden
uppgår i ånga eller, såsom vi härefter vilja kalla
det, afdunstas Det i menniskornas boningsrum, kök
ocH tvättstugor samt fabriker afdun-stande vattnet
utströmmar, såsnart dörrar eller fönster öppnas, med
pilens hastighet i luften såsom vattengas, ja, det
tränger med luften genom de allra finaste öppningar
ut i det fria. Hvarje damms vattenspegel, hvarje
vattenpuss, hvarje bäck, hvarje flod, men framfor
allt hafvet lemnar en del af sitt vatten i gasform,
naturligtvis mest under den varma årstiden, om vintern
blott i ringa mängd eller nästan alldeles icke.
Luften är följaktligen alltid, men stundom mer,
stundom mindre, uppfyld med fint fördeladt vatten,
dels i form af osynlig vattengas, dels i form af
synlig vattenånga. Denna sednare utgör molnen; ty
då J veten, att regnet kommer ur molnen, så skolen J
nu också lätt kunna inse, att molnen icke äro annat,
än från jorden i luften uppstiget vatten.
Nu förstån J väl också, huru mången gång om sommaren
en fullkomligt klar himmel inom några minuter kan
blifva betäckt med svarta regnmoln. Det inträffar då
samma sak, som i rummet, der vi för en stund sedan
läto vatten afdunsta. De inburna glasen sammandrogo en
del af den i kammarens luft utbredda, fina vattengasen
till en i början helt tunn imma, som efterhand
öfvergick till nedrinnande vattendroppar. . Det, som
ett kalit glas förorsakar i kammarens luft, detsamma
orsakar i den yttre luften en kall vind, som genom
sina kyliga flägtar förtätar den osynliga vattengasen
i den förut varma luften till ånga, hvars fina små
blåsor småningom alltmera sammanflyta, till dess de
öfvergå i regndroppar, hvilka falla ned, emedan de
äro föf tunga att hålla sig sväfvande i luften.
Regnet är således intet annat, än det vattens
återvändande till jorden, hvilket förut genom
afdunstning hade uppstigit mot himmelen. Det vatten,
som i dag genom torkning af upphängda tvättkläder här
i staden uppstigit som vattengas, nedfaller kanske,
drifvet af vindarne, efter flere veckor hundratals mil
härifrån såsom regn. Så står det lilla i samband med
det stora, så blifver det stora af det lilla. Den
dryck vatten, som en törstig vandrare begärligt
sväljer, har kanske för någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
