- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
328

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De två bröderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

Högre upp delar sig vägen och med ett: Kommen lyckligt
hem! åtskiljas de som hittills vandrat tillsamman,
om det lugna ordet vandra kan tillämpas på dem,
hvilkas fötter vada i djup snö.

Alltjemnt bär det ännu uppför, och vid en liten halt
för att hvila ut röna sjelfva dessa råa män inflytande
af den lugna, månljusa vinternattens skönhet. Ända
hit upp framtränger ett svagt ljud af den ensliga
nattliga sång, som fabriksbäcken uppstämmer mellan
sten- och isblock.

Ännu en liten ås återstod att öfverskrida, då ett
fint luftdrag bitande möter männens ansigten. Det
rycker med sig den lösa snön från branterna i
norr och drifver de små fina kornen med ett svagt
klingande ljud fram öfver den af middagssolen bildade
skaren. Med hvarje steg blifver stigen osäkrare,
ehuru dessa män äro nästan de enda, som under sin
dagliga gång till arbetet hafva upptrampat honom. Den
erfarnaste måste gå i spetsen. Så går det en lång
stund under tystnad vidare. Men raden blifver allt
kortare, ty litet emellan taga åt sidorna boende af
på sidostigar.

Nu äro de endast tre. De hafva ännu att vandra ned i
en dal, hvars lugn gör dem godt, ty vinden stryker
här fram högt öfver dem. I dalbottnen taga två af
nedåt dalen, och den tredje mås.te allena fullständigt
öfver, ty hans hem ligger just på andra sidan dalen.

Han vandrar pustande uppför branten; månljuset
hjelper honom att finna den knappt synbara stigen,
och deruppe skall han ju snart se sitt eget fönster
blänka tätt nedom sig. Sedan är allt öfverståndet.

Men ännu har han ett drygt stycke arbete. Han stannar
för att flåsa ut, ty svetten rinner utför hans panna
och allt det ur naturen flydda värmet tyckes hafva
gjutit sig i hans bultande ådror.

Nu är han deruppe, men vinden är också deruppe och
har tagit upp sig till en rigtig snöstorm, som ur
den följande vidsträckta och grunda dalen drifver
isiga moln till hans möte och för honom bortskymmer
det efterlängtade ljusskenet.

Det plötsliga ombytet kommer hans upphettade lemmar
att stelna. Han sveper den torftiga rocken tätare
omkring sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free