Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De två bröderna - Tron på under i naturföreteelserna, samt den förderfvade smaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
och tager sig en djup klunk ur den förföriska
värmekälla, som han bär i fickan. Utan spår till
stig står han der ensam i snöyran. Nu gäller det att
sträfva framåt på vinst och förlust.
Snön blifver allt djupare, den iskalla luften allt
mera iskall.
Han förmår icke mer. Och likväl rycker han ännu en
gång upp sig. Der framskymta plötsligen för honom
tre ensliga ekar i den tjocka luften. Glädje och mod
genomtränga honom på nytt, ty de tillhöra ju hans
granne. Bredvid träden ligger ytterligare stammen af
ett fjerde, som blef faldt på hösten. Nu har han ju
öfverstått det; men äfven för den korta återstoden af
vägen, som redan medtagit alla hans krafter, behöfver
han ett ögonblick, blott ett ögonblick stärka sig. Han
sätter sig ned på trädstammen.
Ett onämnbart välbefinnande smyger sig genom
hans utmattade lermtoar. Han njuter en salighet
i förkänslan af snar förlossning. Då får han höra
hundskall. Han igenkänner den trogne. Mohr.
Men det är nu mera icke blott hans kroppsliga
öra, som hör. Det är redan till hälften en
drömbild. Drömtillståndet sänker sig som ett
insvepande moln öfver den förlorade. Han drömmer så
ljuft. Han inträder i den varma stugan, i hvilken
hans lilla ljuslockiga gosse springer honom till
mötes. Hans hustru tager af honom rocken, ty han
sjelf kan ju icke röra sig. Sedan framsätter hon
åt honom den varma qvällsvarden, och han lägger den
lilla skinnpungen med veckopenningen på bordet.
Men allt detta drömmer han endast. Upplefva det skall
han aldrig mera. - Ja, döden och sömnen äro tvenne
bröder!
Tron på under i naturföreteelserna, saint den
förderfvade smaken.
Om man för något slag af mensklig villfarelse måste
hafva i minnet det vackra ordspråket: Törsta allt är
förlåta allt1, så måste man det framför allt för tron
på under och för vantron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>