Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron på under i naturföreteelserna, samt den förderfvade smaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
skäl att gifva akt på naturföreteelser än vi inom våra
trånga murar, isynnerhet herdarne», hvilka man vidare
för sig utmålar helt idylliskt med stickstrumpan i
handen, den kryckförsedda herdestafven mot armen och
den trogne hunden vid sidan.
Onekligt är att dessa bonde- och herdereglor i vissa
fall innehålla något sannt, ty de grunda sig vanligen
på erfarenhet, ehuru den, såsom vi i det föregående
visat, väl alltid varit förenad med bristfällig
observation. Men ofta grunda de sig äfven blott på
en tradition af längesedan förgätna iakttagelser,
hvilken såsom bekant lätteligen kommer i högt anseende
bos dem, för hvilka ett grundligt bedömande af denna
tradition är omöjligt.
En lätt förklarlig böjelse hos menniskor på lägre
bildningsgrad- har iklädt dessa så kallade bondereglor
ett mystiskt om-hölje. På landet, hvarest tillochmed
i protestantiska länder många helgondagar ännu stå i
anseende, och helgons nämn oftare än månadsnamn och
datum användes till betecknande af vissa dagar, hafva
bondereglorna just härigenom vunnit ett slags kyrklig
ärevördighet. ’Matthias bräcker isen, finner han
ingen, så gör han en’, och talrika liknande talesätt
hafva att glädja sig åt ett nästan vördnadsfullt
anseende för giltighet. Så uppkommo de så kallade
’bemärkelsedagarne’, med hvilkas fastställande
man i början sannolikt icke hade annan afsigt,
än att-beteckna den ungefärliga tiden för en gjord
iakttagelse. Till lättnad för minnet gjorde man rim
till dem eller insatte dem i ett kort, afrundadt
ordspråk, och troligen snart nog kom man att klibba
fast vid sjelfva den .vissa dagen, som bar helgonets
namn, tills slutligen helgonet blef sjelfva patronus
för den ifrågavarande naturföreteelsen.
På detta sätt blifva missförstånd och tanklöshet en
ytterligare källa till tron på naturunder. Eller
är det icke en dylik tro, som gör att man sätter
en senfrost .för natten mellan ’Pancratius- och
Servatius’-dagarne? Värmets fördelning i luften beror
af så mångfaldiga, oss ännu till stor del obekanta
orsaker, att det verkligen är att tro på ett under,
om man i trots af alla de nyssnämnda orsakerna antager
en frost just den natten. ’Man måste så rapsat på
Manassedagen, så kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>