Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron på under i naturföreteelserna, samt den förderfvade smaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y$^$^^^
’ ’ ’j*^ *-*’*** **" ."’’’’ ’ *?:
’ - * S5’J
; ; *:- ’ >s":’"’ " .’ "’"
341
för lärjungarne. Undervisningen i teckning, om
den annars är något annat än ett af gammal vana i
skolplanen bibehållet ämne, är merendels ingenting
mindre än bildande för smaken.
Det torde icke vara för mycket sagdt, om man påstår,
att det minsta antalet skolor äro de, som ens tänka på
att smakens bildande bör vara en af deras uppgifter,
ehuru de genom den vanliga definitionen på förnuftet,
såsom förmåga att känna det sanna, goda och sköna,
borde hafva blifvit ledda derhän.
Det är följaktligen i sanning intet under, om folket
vid valet af ämnen för sin läsning griper efter
smaklösa och smak-förderfvande saker, eller åtminstone
nästan uteslutande efter sådana, som föga eller intet
kunna bidraga att fortfarande rikta läsarens vetande
med en gagnelig vinst, utan blott att .angenämt fylla
stunder af sysslolöshet.
Nöjsamt och lärorikt heter det ofta på den lögnaktiga
skylt, som böcker och tidskrifter bära i pannan,
hvarigenom de åtminstone medgifva, att det nöjsamma
ensamt icke skulle vara nog.
Om dylika böcker och tidskrifter, såsom tyvärr ofta är
fallet, endast äro ämnade till handelsvara, så göra
de ganska rätt, då de låta det nöjsamma vara skogen,
i hvilken då och då äfven en lärorik svag stämma får
låta höra sig, men naturligtvis äfven hon af nöjsamt
slag; de göra rätt, ty deras läsarekrets vill blifva
road, road och ännu engång road.
Man må likväl icke tro mig om det vansinnet, att jag
skulle vilja frånkänna behofvet af en underhållande
läsning dess rätt. Hvardagslifvet är mången gång
så föga underhållande, att man måste söka sitt nöje
i boken eller tidningen. Men det är i alla fall en
underordnad tjenst, som författaren af roande lektur
sköter. Han fyller ett tomrum, hvari den, som känner
detsamma inom sig, vill hafva någonting, vare det hvad
som helst,. och skriftställaren känner sig belönad
genom det andliga välbehag, som hans läsare känner,
ehuru detta vanligen icke räcker längre, än tilldess
något annat kommer att fylla det snart ånyo alstrade
tomrummet.
Så länge som den läslystne icke känner annat, än
just jemnt denna tomhet, och icke tillika kan bedöma
hvad som box fylla densamma, så länge har den roande
lekturen en rätt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
