Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst och natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-;-., -^^^y-i^
. . ^–
350
likaledes säga vi falska diamanter. Men icke säga
vi falska blommor, utan konstgjorda blommor; en
invalid har ett konstgjordt ben, icke ett falskt
ben. Hvadan denna åtskilnad? Tydligen derför, att
man i ordet falsk inlägger en antydan, att de såsom
falska betecknade föremålen vilja bedraga. De andra
vilja icke bedraga; anspråkslöst och endast i afsigt
att ersätta den bristande naturverkligheten intaga
de dennes plats, men göra anspråk på och hafva ett
eget värde. De falska föremålen deremot hafva sitt
enda värde i sin förmåga att bedraga.
Efter denna grund bestämmes ett konstverks värde. Så
snart det söker utmärka sig genom den möjligast
högsta grad af efterbildning och följaktligen
vill bedraga, upphör det att vara ett konstverk,
det blifver ett konststycke, som verkar förstämning
hos konstkännaren. Derför få vi icke se en bildstod
målad i naturliga färger. Ju pinsammare bemödandet har
varit att efterbilda naturen i alla detaljer, desto
mer rigtas åskådarens öga just på den detalj, hvarest
en lyckad efterbildning är en omöjlighet. Och då går
det dylika verk ännu värre än de falska tänderna,
emedan de förra icke ens kunna bedraga.
Den sanna konsten finner sig derför i att icke vilja
göra allting likt naturen, och det derför, att hon
icke kan det. Hon sätter sig visligen i godt förstånd
med naturen. Detta goda förstånd grundar sig på rätt
uppskattning af begges tillgångar.
Den plastiska konsten, bildhuggerikonsten, har
kroppsligheten framför målarkonsten och träder
derigenom naturen ett steg närmare. Men just derför
aktar hon sig för den förebråelsen, att. vilja komma
naturen för nära och dymedelst endast ställa liflösa
efterapningar bredvid de lefvande originalen. Hon
aktar sig äfven för färgerna, ty en i lefvande färger
målad staty säger: vidare kan jag icke, och förråder
härmed sin svaghet, hvaremot en hvit marmorstaty
säger: vidare vill jag icke, och visar dermed sin
styrka inom klokt utmätta gränser.
Det torde finnas få menniskor, som icke röna en känsla
pf obehag i ett vaxfigurskabinett. I detta obehag,
som hos inånga stegras ända till afsky, ligger en
förvisning från den sanna konstens område för detta
slag af efterbildning; ty det, goin väcker obehag,
ja afsky, kan aldrig göra anspråk på det upphöjda
namnet konstverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
