Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst och natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^rr7T^PP""TT^-^7*^r"^7^^^’s^’^Tr4^r .’"-"* "Tr^T^KTf"^
rrfi^^F– .? V?-/ *.. *’ :_ ’" *’**"*. ’ -’
’.-.’’ ~* .’ ^ ’" "f’.- /’^ ’-"."-. - ’
351
^
/
Ännu ett steg längre bort öfver gränsen för det
tillåtna stå de genom en inre mekanism rörliga
vaxfigurerna, hvilka kunna stegra den förr nämnda
känslan till fasa.
Hvari ligger nu det otillbörliga hos
vaxfigurerna? Helt enkelt deri, att de vilja
efterhärma icke endast form och färg, utan äfven ämne
och till råga på allt rörelse.
Det obehag, som rörliga vaxfigurer kunna «tegra ända
till fasa, har sin grund deri, att de kunna bedraga
och vilja bedraga. Man kan derför i samma mening,
som man talar om en falsk diamant, kalla en vaxfigur
en falsk menniska. Men hvarför icke konstgjord
menniska, lika väl som konstgjorda blommor? Jo,
emedan vaxfiguren, likasom den falska diamanten,
vill bedraga. Det vill deremot icke den konstgjorda
blomman, utan hon vill endast i brist på den naturliga
ersätta denna så godt hon kan; och detta förmår hon
verkligen i hög grad, emedan åtminstone de blommor,
som vi med konst efterbilda, hafva till hufvudändamål
att glädja oss, hvilket de konstgjorda i viss grad
äfven kunna. Det behöfver knappt framhållas, att detta
icke är händelsen med vaxfigurer i förhållande till
deras lefvande förebilder.
Vi se således, att det gifves vissa gränser, hvilka
konsten, då hon framställer naturen, icke får
öfverskrida.
Men det gifves äfven gränser, hvilka konsten vid
naturens framställande måste uppnå. Mellan lägsta
graden af det nödvändiga och högsta graden af det
tillåtliga röra sig således den framställande könstens
sträfvanden.
I tonkonsten är det på samma sätt; äfven hon har en
yttersta gräns för det tillåtliga vid framställandet
af naturen. Denna utgöres af naturljuden. Att komma
för nära dessa (pisk-smäll!) är att öfverskrida
gränsen.
Låtom oss nu uppehålla oss vid frågan, huruvida
målarkonsten alltid håller sig förståndigt inom
gränserna för sitt område.
Hvad beträffar öfverskridande af <Jet tillåtligas
gräns, så lägga här sjelfva hennes resurser
tillräckliga band på henne. Hon kan endast efterbilda
färgerna och af formen endast yta och konturer.
Vi känna redan färgerna som sönderdelningsprodukter
af ljusstrålen, vi veta äfven, att fårgen i rosens
blad uppkommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
