Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst och natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
på samma sätt som i färgämnet, hvarmed vi måla ett
sådant blad. Här sammanfalla således natur och konst
till ett, och här kan egentligen icke blifva tal om
ett öfverskridande af tillåtlighetsgränsen.
Men likasom vi icke, utan att plåga ögonen, kunna
blicka mot den bländande solskifvan, och endast
den genom ether-vibrationer frambragta belysningen
och färgen tillhör vårt ögas område, så är det
ock frågan om, huruvida det icke redan är ett
öfverskridande af tillåtlighetsgränsen att söka
måla solskifvan. Ett berättigande till en sådan
fråga ligger alltid deri, att vi med synnerligt
kritiskt öga granska hvarje måladt landskap, der detta
vågspel utförts, och icke så lätt finna skäl till full
tillfredsställelse. Att måla ljuskällan torde förtjena
att kallas öfverskridande af det tillåtnas gräns. Icke
alldeles så äfventyrligt är detta med lågor, ty här
kommer kontrasten i betydlig mån till hjelp.
Rörelsen, ehuru i och för sig icke möjlig att
framställa genom målarkonsten, hör likväl icke
alldeles till det otillåtna. Det svallande hafvet,
den af stormen vaggade trädkronan, ett springande
djur se vi på en tafla utan motvilja, emedan de
åskådliggöra ett visst moment af en fortvarande,
sig ständigt i samma momenter förnyande rörelse,
hvilken här är något mer än blott medel för ett
visst ändamål. Deremot måste vi till slut skratta
åt en vedhuggare, som lyftat yxan till hugg, emedan
vi känna ändamålet med upplyftandet och likväl icke
se döt vinnas. Dansande figurer blifva karrikaturer,
om deras ställning är sådan, att kroppen icke synes
bibehålla jemnvigten.
Efter dessa få anmärkningar rörande det för
målarkonsten tillåtliga vilja vi här litet längre
uppehålla oss vid det nödvändiga, som densamma måste
uppnå.
Här stöter den naturkunnige konstälskaren
ofta häftigt ihop med den efter konstens reglor
dömande konstkritikern, och, för att å min sida så
mycket som möjligt undvika en dylik hop-stötning,
förklarar jag härmed uttryckligen, att jag äfven för
landskapsmålningen, hvilken jag här hufvudsakligen
har i sigte, erkänner en gräns för det tillständiga
i naturens efterbildande.
Ehuru växterna utgöra hufvudbeståndsdelarne i de
flesta landskapsstycken, böra de ingalunda vara en
mosaik af växt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
