Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänken därpå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. ’
361
förhöjes värdet och njutningen af något man eger,
om man icke skyr att i tankarne gå den långa
väg tillbaka, som förer ända till dess ursprungs
källa. Likväl är det icke så med alla, ty mig förde
en dylik väg till eländets hemvist, eländets, för
hvilket menskligheten borde rodna. Under det att
vårt damsällskap i går aftons behagligt satt tid den
läckra supén, och hundra ljuslågor spredo dagsklart
ljus, luften doftade af med konst uppdrifna blommors
vällukter, och vinterkylan icke kändes af någon, såg
jag i tankarne bakom hvarje stol - och det grufvade
mig bittert - en blek spetsknypplerska sitta, med
de hundra knyppel-pinnarne spelande i hennes fina
och hvita, men afmagrade händer. Jag hörde i mitt
inre det muntra pratet vid bordet öfver-röstas af
det entoniga, svaga knäppande ljud, som åtföljer det
för den ovane så trollerilika knyppelarbetet. Sedan
utsläckte hvarochen sin matta lampa, för att gå hem
med dagspenningen, hvilken utgör just jemnt så mycket,
som den konfektbit kostade, hvilken just nu en af
damerna - skämtsamt kastade efter sin tillbedjare,
hvarefter en betjents fot söndertrampade den. Borde
icke tanken härpå förvandla spetsarne i våra rika
damers nacke till stickande nåluddar?
«Min tanke förde mig vidare. Förut hade jag sett
neger-slafven söka efter diamanter; nu såg jag
den frie negern, icke mindre stadd i våra skönas
tjenst, jaga fram genom sina heta öknar, för att
beröfva strutsen dess stolta flädrar. Sedan såg jag
i norden, på Sibiriens snöfält, fosterlandskärlekens
förödmjukade tapperhet. En ädel polack, hvars hår var
lika hvitt som hans stig, vacklade pustande genom den
djupa snön, ty ännu felades honom ett zobelskinn i
det antal, som var honom förelagdt att anskaffa. Nu
täcker det kanske en tanklös baldrottnings skuldror,
hvilken möjligen ännu heldre prålar med sin dyrbara
prydnad än med sin egen skönhet.
»’Väfvare1, ’väfvarbyar’, ’väfvardistrikt’, erkännes
icke detta allmänt såsom liktydigt med ’nöd’? Af denna
nöd såg jag i afton intet spår hos’ de närvarande,
hvilka i sina superfina, hvita lioneplagg buro det
af hela verlden såsom sådant erkända kännetecknet
på välmåga. På alla dessa fina linneväfnader hade
fabrikantens förstoringsglas varit rigtadt, för att
tillse om den
-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
