Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänken därpå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lf??*$få%J^^ITJ*’^ ^^jm^^!^^’;^-’-^’:^’’’: "«:rr
*.*. r-^^^^^^^^^-^^^:rf^r–"
^V^’^^’^’", V ’’"^;.’r V ’ -’ /’V;
.. - ^ ."«-". \
*_.(<*’ ,""–" ,-
3»
’
.1
363 ;
Hade du åter icke förstått mig, så skulle du hafva
förklarat dina spetsar och juveler krig och af
känslofullhet sagt farväl åt balerna. Den, som kan
unna sig dyrbara nöjen, den skall icke försaka dem,
men han bör tänka på, att hvarje menniska har en
rättighet till glädje. Huru många hafva icke i dag
frossat i njutningar, men huru få hafva icke de varit,
som tänkt på dem, hvilkas nöd ej en gång lemnar
rum öfrigt för en njutning. - Du skall icke heller
misstaga dig i det hänseendet, att du icke anser
våra omständigheter, jag menar fördelningen af det,
som uppehåller mensklighetens lif, visserligen både
kunna och behöfva förbättras, men man bör komma ihåg,
att de derjemte ega ett berättigande, nämligen samma
berättigande, som hvarje följd har i förhållande
till sin orsak. Att här undvika att förlora hufvud
och hjerta är i sanning mången gång svårt, ty ett så
inveckladt ondt gifver blott allt för lätt anledning
dertill.»
«Ja, min ädle Adolf, så har jag fattat din mening,
och du skulle ju vara ganska olycklig, om vi icke
i detta afseende förstode hvarandra. Du har i dag
ansenligt vidgat min synkrets, eller rättare, ty
jag är nog egenkär att härutinnan ställa mig ganska
nära till din högsinnade ståndpunkt, du har på ett
öfvertygande sätt erinrat mig om pligten att åter
rigta blicken skarpt och genomträngande åt det håll,
hvarifrån han eljest så lätt bortvändes genom tankarne
på den egna, husliga kretsen, huru liten denna än må
vara* - Jag förstår dig äfven deri, att du åt mig
förvandlade det nyss njutna nöjet till en källa,
ur hvilken jag bör Jåta glädje flöda åt andra.
«Men hur går det för vår reskamrat här bakom? Honom
hafva vi ju alldeles glömt bort», och dervid vände
hon sig om till denne, - «vi äro nu strax hemma,
och äfven ni ämnar väl taga nattqvarter i den lilla
staden här framför oss, icke sant?»
«Nej», svarade den tillfrågade, «jag går ännu en eller
två mil, till närmaste by. Här, likasom der, måste
jag bulta upp folk ur sömnen, och på en bykrog är
nattlogiet billigare. Derigenom att ni låtit mig åka,
har jag vunnit en timme och har fått hvila mig. Nu
går det nog att vandra ett stycke till.»
Härefter utspann sig rörande den fattige
väfvargesällens förhållanden ett samtal,
hvarutur framgick, att han befann sig i torftiga
omständigheter. Han var nu på återväg till sitt hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
