Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtbörderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Men just ur denna motsägelse finna vi^ huru naturligt
och nödvändigt det inre sammanhanget är mellan de
uttalade tankarne och känslorna samt de åtbörder
som beledsaga dem. Beggedera uppstå i och hos oss
fullkomligt samtidigt och hafva samma ursprung,
nämligen den i oss fardigbliina tankens eller känslans
behof att blifva förd ut i dagen. Åtbörderna äro
så till sägandes de kroppsrörelser, som åtfölja den
andliga födelse-akten. Äro tankar och känslor icke
våra egna, såsom vid uppläsandet af ett inlärdt poem,
så saknas på en gång födelseakt och med detsamma
nyssnämnda rörelser, och dessa sednare förmå vi
endast då rätt bifoga, att icke säga ditljuga, om vi
vid styckets uppläsande så fullständigt som möjligt
göra de deri befintliga tankar och känslor till vår
egen andliga egendom.
Hvad som gaf mig första anledningen att göra
åtbördspråket till föremål för en uppsats, och som för
hvarochen af mina läsare lika lätt kan blifva föremål
för en roande sysselsättning, var den omständigheten,
att jag händelsevis i en mycket besökt/ värdhussal
en lång stund befann mig ensam bland idel främmande
personer, hvilka så högljudt och i så många grupper
höllo det lifligaste samspråk, att jag icke kunde
uppfatta ett enda ord ens af de närmast sittandes
tal, utan blott hörde ett sorl af ljud, som kaotiskt
blandades om hvarandra. Då fann jag mitt enda, men
för mig snart ganska underhållande nöje i att af de
samtalandes åtbörder gissa mig till samtalens innehåll
samt till de språkandes temperament och väsende,
ja tillochmed deras stånd.
Vid ett dylikt tillfälle får man snart klart för sig,
att de samtalande antingen allsicke äro medvetna
af sina åtbörder, eller att de tvärtom äro det och
i sådant fall förstå att snart sagdt fint utbilda
desamma. Men denna olikhet föranleder icke .någon
åtbördsgörarnes indelning i två olika klasser, ty
en och samma person visar prof än på det ena än på
det andra sättet. Endast de höra hufvudsakligen till
blott den sednare klassen, % öm hvilka man plägar
säga, ’att de gerna höra sig sjelfva tala’. Dessa
hafva vi här mindre att göra med, ty såsom talare
befinna de sig icke längre i den andliga verksamhetens
naturtillstånd, och det är egentligen detta, som vi
nu vilja behandla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
