Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtbörderna - Gråten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
373
studier i en blygsam värdshus-sal! Jag öfverlemnar
dessa och alla vidare studier af detta slag åt mina
läsare och tviflar icke, att mången vid deras idkande
härefter skall vid ett eller annat tillfälle hafva
mindre tråkigt än annars, hvartill föröfrigt den,
som gör bruk af sina ögon, knappt någonsin eller
någorstädes har skäl.
Gråten.
Hos små barn, hvilkas hoppande blod är lättrörligare,
och hvilkas fantasi på lätta vingar hastigt sväfvar
från det ena till det andra, se vi rätt ofta skratt
och gråt gränsa mycket nära till hvarandra; om vi
äldre deremot tänka på, huru i grunden annorlunda
vår egen sinnesstämning är vid tillfållen af skratt
eller af gråt, och hvilka helt och hållet olika
ryckande rörelser vi vid hvardera tillfallet erfara
i ansigtets mjuka muskulatur -, så måste vi finna,
att det är ett ganska hemlighetsfullt förhållande
med gråten ej mindre än med skrattet.
Då nu sedan långliga tider ingen mera tror på
’krokodilstårar’, utan dessa blott existera som ett
bildligt talesätt, så är gråten likasom skrattet ett
företräde, och i sanning ett icke ringa företräde,
som vi hafva framför djuren. Från naturvetenskaplig
synpunkt är gråten både i materielt och andligt
hänseende utan tvifvel en ännu mera beundransvärd
företeelse än skrattet, hvarmed den för öfrigt har
en egenskap gemensam, men i högre grad, nämligen
oberoendet af vår vilja, så att det lyckligtvis finnes
blott få menniskor som kunna gråta krokodilstårar.
Genom sitt materiella underlag, tårarne, samt genom
dessas kemiska beskaffenhet är gråten väsendtligt
olik skrattet. Om man icke vill misstyda och efter
bokstafven uppfatta ett sådant uttryck, för att
sedan med svärtande klander kasta sig öfver det
som en orimlighet, så skulle jag kunna kalla gråten
en känslornas uttömning, efter hvilken, såsom alla
sörjande kunna bekräfta, en känsla af lättnad alltid
följer lika väl, som efter andra uttömningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
