Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gråten - Skrattet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..v;;
-’ ’’ ’ ’ . . ’ ’ ’
* ’
iY .
;’: *^";*"’*;’ ^"^ ’-v^
1 376
välde öfver drängen, att han kan hindra denne från
att genom tårarne blifva hans förrädare!
Låtom oss blott erinra oss ett teaterbesök. Ett
klassiskt drama uppföres. Emedan vi i allmänhet heldre
läsa dessa, än se dem medelmåttigt uppföras, hafva
vi också hela aftonen för-argat oss deröfver, att
det herrliga stycket så gement, så utan all lyftning
bearbetas, att icke säga sönderarbetas. Vi sitta
förstämde och förstummade inför stymparne i deras
sköna konst; vi äro kalla och utan deltagande. Då
griper plötsligt slutscenens makt skådespelarne och
särskildt den, som är det i fullbordan gående ödets
tolk, och lyfter dem upp till att förstå och uttrycka
skaldens tankar. En rysning, sådan spm vi endast här
känna den, genomilar våra nerver. Vi börja känna att
vi hafva ögon, ty den känsliga tårvätskans tillflöde
kommer ögonkloten att simma. Stelt och orörligt
rigta vi ögonen mot en ’ punkt, ty vi känna att
den allrasvägaste ryckning i ögonlocket ’j skall
bringa dem att rinna öfver. Ingenting hjelper -
det / stiger öfver bräddarne - vi måste gråta.
L
Huru underligt beskaffade måste icke de menniskor
vara, hvilka oaktadt all känslans värme ’icke kunna
gråta!1 Men hvem l tyder för oss deras gåta,
- Gud vare lof, det finnes icke ; många sådana -
hvilka hafva fullt välde öfver sina tårar lika / väl
som öfver sina skrymtande ord? Lemnom dem åsido.
Ja, sorgens såväl som glädjens kraft är
mäktig, kanske j den mäktigaste af alla ; och i
tårarne räcka de hvarandra handen, ty vi gjuta ju
tårar äfven af glädje. Och ligger icke äfven deri
nästan en djup mening, att, då vi våga skåda solen,
som skänker oss vår tillvaro och dess njutningar,
i hennes ohöljda/ anlete, hon genom våra rinnande
tårar erinrar oss om all lifvets sorg och glädje?
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
