Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrattet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
minspel, så rnåste vi erkänna det som en fin
iakttagelse af Blu-rnauer, då han karrikerade
det virgilianska uttrycket itti subri-dens genom
’den gamle visade en bockfysionomf. I ordet leende
ligger nästan ovilkorligt, åtminstone genom häfd,
ett bibegrepp af något intagande.
I sanning, om vi vilja uppsöka kroppsliga företräden
framför de oss närmast stående bland djuren, så få vi
icke förbise den beundransvärdt lättrörliga, under vår
viljas kommando endast delvis stående muskelapparat,
hvars oändligt vexlande spel genomlöper hela den rika
skalan från lärarens knappt märkbara bifallsleende
ända till det nästan af muskelkramp åtföljda
skrattet åt en- pajazzo. För hvardera ändpunkten
i denna skala har vårt ansigte en hufvudmuskel:
för leendet den tunna, tresidiga, i kindens fett
inbäddade skrattmuskeln, som icke verkar vidare än
att åstadkomma gropen i kinden, hvaremot den stora
ok-rnuskeln, som räcker från okbenet under ögat
till mungipan, . ombesörjer ansigtets längre gående
förändringar i olika grader af skratt.
Vi erinra oss just nu en, kanske den intressantaste
sidan hos skrattet, nämligen att det i många, om icke
i de flesta fall undandrager sig vår kraftigaste
viljas inflytande och derigenom blifver ett inkast
mot satsen om vår beprisade ’fria vilja’. Vi hafva
alla bevittnat, huru ett muntert, men snällt och af
hela hjertat vid sin moder fästadt barn, som under
någon ganska allvarsam angelägenhet, hvari modern var
upptagen, måhända tillochmed under en förkrossande,
bitter anklagelse mot sig sjelf, med uppbjudande af
alla sina krafter likväl icke kunde tillbakahålla
sitt skratt åt ett uttryck, som råkat falla sig något
löjligt; ja huru måhända i sjelfva moderns allvarliga
och öfver det otillbörliga skrattet förtörnade ansigte
slutligen skrattet vann öfverhanden, och en af de
putslustigaste scener, som vid barnauppfostran kunna
förekomma, härpå följde.
Man säger, att gäspning smittar; kanske kan man med
ännu större skäl säga detsamma om skratt. Till en
del gör det så derför att många menniskor skratta på
ett så egendomligt sätt, att det förefaller andra
löjligt i och för sig och derigenom retar dem att
icke blott skratta med, utan åt. Utan att fasta oss
vid den lyckligtvis sällsynta, egentliga, sjukliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
