- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
379

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrattet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

379

skrattkrampen, som för en tredje person rentaf utgör
något fasansfullt, falla icke sällan skrattsjuka
personer i ett slags krampaktigt skratt, om man
förstår att genom konstlade medel väcka och underhålla
deras skratt. Jag gör mig nu sjelf förebråelser för
att jag i yngre åren genom konstladt skratt försatte
en ung flicka i ett skratt, som knappt någonsin ville
taga slut," äfven sedan jag längesedan insett min
dårskap och jemte hela sällskapet med verklig oro
bemödade mig att befria henne derifrån.

Jemte denna mer andliga retning, som likväl alltid i
nervsystemet har ett materielt underlag att verka på,
utöfvar, såsom bekant är, kittling en omedelbart
materiel verkan på skrattmusklerna, och i nära
samband dermed står utan tvifvel den underbara
elektriska retning (faradaysering) af samma muskler,
hvarmed Dr Duchenne i Paris experimenterat, och som
Dr Niemeyer och Prof. E. E. Richter beskrifvit i
arg. 1856 och 1857 af tidskriften ’die Gartenlaube’
samt åskådliggjort med så öfverraskande figurer.

Men ännu vida intressantare än det omåttliga
skrattet är leendets natur och väsende. Har engång
vår skrattapparat blifvit bragt i uppror genom ett,
om jag så får uttrycka mig, groft anfall derpå, så är
det ganska begripligt, att densamma är svår att åter
försätta i dess vanliga lugn. Men mycket märkligare
är förhållandet om en annan person, utan att sjelf
ens anandet, hos oss väcker benägenhet till skratt,
hvilket vi dertill af undseende för denne andre
anse oss skyldiga att bekämpa, ehuru vi då merendels
förgäfves bemöda oss derom. Då blifver det vår egen
mun, som förråder oss. Det torde för mången låta som
kätteri, men säkerligen har jag i viss mening rätt,
då jag i anseende till dess fysionomiska betydelse
sätter munnen högre än ögat.

Tänkom oss ett fall. En vän berättar för oss på
eftermiddagen följande historia. «Kan di^^l tänka hvad
som hände mig förliden natt. Jag låg, kl^lpPtorde
hafva varit ungefår tu, i djup sömn, då ett hög^dt
bultande på dörren väcker mig. Jag rusar upp ur
sängen och öppnar. Framför mig står telegrafbyråns
bud med ett telegram. Jag hade aldrig förr i mitt
lif fått ett telegram; du kan derför lätt förstå att
jag blef högligen förskräckt. Budet fordrade qvitto,
och jag kunde med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free