- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
383

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glaset (En Julafton-betraktelse)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Detta är ett ögonblick som liknar återvändandet i
friska luften för den, som varit nära att qväfvas,
eller bäckens brusande för den, som försmäktar
af törst; då tänker man för en gång på sin
tacksamhetspligt, hvaremot man under hvardagslifvets
bestyr tanklöst mottager luft och vatten och äfven
glas såsom sjelfskrifna och frivilligt sig erbjudande
gåfvor.

Från den lilla fönsterrutan i kojan till
glaspalatset, från den usla spegelbiten öfver en
fattig tjenstflickas sängplats till trymåen i den
rikes salong – hvilken lång följd af grader i ett allt
dyrbarare tillfredsställande af ett oafvisligt behof!

Derute i det rasande yrvädret skyddar glaset
gatlyktans lugnt brinnande låga och vårdar det
räddande ljuset i det stormombrusade fyrtornet. Åt
det svaga ögat förlänar det den felande skärpan,
och åt det friska ökar det förmågan att genomtränga
verldsrymden, likasom det åt det allraminsta
framtrollar en storlek, som gör formerna tydliga,
och härigenom flerdubblar den synliga verlden.

Hvad vore väl naturens vetenskap utan glaset,
denna kropp, som i sällspord grad i sig förenar de
vigtigaste egenskaper och dymedelst blifver en af
denna vetenskaps bäste tjenare? I förhållande till
dess oersättliga nytta så billigt, att dess pris
knappt är något pris, oangripligt för nästan alla
syror, icke görande ringaste hinder för det forskande
ögat, tätt och hårdt, men likväl i spritlamplågan
lätt att uppmjuka till böjlighet – lämpar sig glaset
efter nästan alla forskarens önskningar.

Eder alla, mina läsare och läsarinnor, skänker
julaftonen sina gåfvor mest i form af glädjen att
sjelfva gifva. Jag har velat bereda er en liten
glädje af något, som J skullen få; ty äfven då få vi
något, när vi lära oss bättre uppskatta hvad vi af
gammalt ega.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free