- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
389

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna stenarne tala?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

389

har lösgjort ur bergen. Vatten i små nästan osynliga
blåsor, sammanrinnande droppar, efter hvarandra
framrusande böljor utgöra denna väldige bergsbrytares
verktyg och skottkärror. Öfverallt ligga lemningarne
af hans dagsverke kringspridda.

Hvilka ovanliga och väldiga transportmedel naturen
begagnar for detta dagsverke, eller rättare i
många fall Eonverk, är oss redan bekant genom
flyttblocken eller de erratiska blocken. Af
iskristaller bygda flottor förde dessa jetteblock
öfver från Skandinaviens kuster till Nordtysklands
slätter. Farkosterna smälte bort, och lasten blef
liggande på stapelplatsen. Vi menniskor behöfde
bygga särskilda vagnar, för att med långa hästrader
på särskildt banad väg forsla ett litet prof af denna
"nordiska varudepot till Berlin och deraf tillmejsla
den jetteurna,4 hvars enda prydnad ligger i dess
storlek.

Mellan dessa skandinaviska flyttblock på nordtyska
slätterna och sandstoftet, hvarmed en vindflägt leker,
är ingen annan skilnad än storleken. Mellan begge
ligger en oöfverskådligt lång kedja af mellangrader,
i hvilka hvarje olika vigtmått återfinnes. Med en af
dessa mellangrader, bäckens rena grus, lekte vi som
barn, med en annan, rullstenen, belägga vi gatorna
i våra städer.

Hvem tänker väl, då han framskrider öfver dessa
rullstenar, som äro rensköljda af regnet, på att
närmare betrakta dem, ja hvem tänker väl ytterligare
på det, att hans fot trampar på historiska urkunder
af äldsta datum?

Den, som under ett rigtigt häftigt regn ser mig
gå på gatan, kan lätt tro att jag tappat något,
ty jag går verkligen och söker. Jag söker gamla
bekanta; än på den ena, än på den andra gatan,
der gatujäggningskonstens framsteg ännu icke genom
huggen gatsten har undanträngt mina gamla vänner,
ligger inklämd i stenläggningens rader än en präktig
porfyrsten, än en bandjaspig, en brokig granitsten, en
mjölkhvit qvarts-sten eller ändtligen ett negerhufvud
af svart kiselskiffer.

I sanning, då vi f Londons brokiga folkhvimmel se
alla nationer representerade, menniskor från alla
jordens vinklar och vrår brokigt sammanslungade,
för att under de närmast följande dagarne efterhand
åter skingras och föras bort, någre hit, andre dit -
i sanning, denna menniskomosaik är icke brokigare än
den verkliga, groft hopstampade stenmosaiken i den
obetydligaste gränd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free