- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
409

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humboldts begrafning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jpT^^

>A ’ ’ ’.’ .’’’ ’*’-’ . ’ ’"i ’^’
".".. - ^ .*-./’v - ’ w "-i - ’ ~ - ’*’ -

’’’’ ’"


409

Ehuru folkmängden mer och mer ökades i den mån vi
närmade oss domkyrkan, förblef likväl lugnet ostördt,
och tåget rörde sig obehindradt öfver de frihållna
platser, som vid Bran-denburgerporten taga sin
början.

Då det ändtligen lyckades mig, att genom en af få
personer begagnad ingång finna en plats i sjelfva
kyrkan tätt invid sarkofagen, närmade sig redan
general-superintendenten Hoffmans liktal till sitt
slut:

Omkring den enkla ekkistan stodo vetenskapens
och statens stormän, vid dess fötter bland de
sörjande prinsen-regenten och de öfriga kungliga
prinsarne, som icke voro borta ur Berlin; af glans
och yttre hederstecken omgafs den andes omhölje,
som inom två århundraden hade utgjort drifkraften
på nästan alla forskningens områden. Under den
glänsande ytan måste hvarje tänkande åskådare inse
hvad som utgjorde gruppens oändligt betydelsefulla
kärna. Prinsen-regentens sköna, manligt allvarliga
ansigte återspeglade omisskänligen den åskådning,
som, föranledt honom att ropa sitt dundrande halt till
det presterliga skrymteri, som vågade håna Humboldts
verksamhet. Hvad man här såg, det var makten, böjande
sig för vetenskapen, då man eljest blott alltför
ofta får se vetenskapen nedtryckt af våldet, eller,
hvilket är ännu mera ovärdigt, i våldets sold.

Att hålla ett minnestal öfver Alexander von Humboldt
är icke för någon en lätt uppgift, allraminst
för en kyrkans tjenare. Man hade väntat ati;
Sydow skulle hålla det, ja, mati hade påstått,
att Humboldt sjelf i lifstiden skulle hafva bestämt
denne fill talare vid sin graf. I stället uppträdde
nu general-superintendenten Hoffmann, för hvilken
detta uppdrag måste hafva varit så mycket svårare, om
de omdömen, som frånkände honom frisinthet i kyrkligt
hänseende, voro, grundade. Likväl påstår en berättelse
i Preussische Zeitung, att Hoffmann skulle af Humboldt
sjelf blifvit utsedd att hålla liktalet. Vare dermed
huru som helst, och må vi ej heller fösta oss vid
att talaren hade den frisinnade prinsen-regenten till
åhörare, - nog af, talet var fullkomligt passande för
omständigheterna, och jag kan icke instämma med dem,
som i flere punkter klandrade detsamma. Det hade ju
varit en befångdhet, att i Berlins domkyrka, der den,
som representerade statens öfverhufvud, genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free