Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 14 September 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^;£^Y!y^ ;.
423
ställer vårt eget menniskovärde, fröjda oss deråt,
att en menniska har uträttat något så stort.
Då morgonen till den 14 September 1769 inbröt,
strömmade visserligen redan friskt blod i
naturvetenskapernas ådror, med nytt lif i följd af
den rikliga näring, som den Linneanska tiden hade
tillfört det; men omständigheterna, ja det behof,
som i första hand kräfde att tillfredsställas, förde
det med sig, att man ännu icke på länge kunde tänka
på en sträfvan till det högsta i naturvetenskapen,
till naturens uppfattande som enhet.
Före Linné hade man tillochmed icke ens förstått,
att för namngifning åt den lefvande och den liflösa
naturens många tu-senden af alster finna en bestämd
form, med hvars tillhjelp man kupde jemföra och
specialisera dem. Då för tiden var det blott folket,
som hade gifvit djuren, växterna och stenarne namn,
med hvilka de kunde särskiljas, vetenskapen egde ännu
inga namn för dem, icke ens vetenskapen på hvarje
särskildt språk, än mindre den allmänna vetenskapen,
som upphäfver de söndrande språkgränserna. Namn och
beskrifning voro då ännu samma sak, och det är klart,
att detta icke blott måste i hög grad försvåra den
säi-skiljande kunskapen om naturalstren, utan äfven
göra den ganska osäker. På^en naturvetenskaplig
beröring mellan nationer med olika språk var knappt
att tänka%
Oändligt stor är derför Linné’s förtjenst, emedan
han uppfann det naturvetenskapliga namngifningssättet
och derifrån skilde den efter vissa reglor bestämda,
till de nödvändigaste verkliga kännetecknen inskränkta
beskrifningen* Oändligt stor är hans förtjenst, emedan
han i naturvetenskapen uppdrog en skarp skilnad mellan
slägt- och artbegreppen.
Före Linné’s tid liknade djur- och växtrikena en
öfverfyld skattkammare, der de tusen och sinom tusen
klenoderna lågo i brokig oordning om hvarandra,
och der hvarochen väl kunde nödtorftigt vägleda sig,
men der hvarochen gjorde det på sitt eget vis. Linné
inftrde en bestämd ordning, som’ hela verlden med
glädje antog, ty hela verlden kunde nu här komma i
ömsesidig beröring, och den ene dervid förstå den
andre.
Vi kunna lätt begripa, att Linné’s och de närmast
efter honom födande årtiondenas arbete företrädesvis
måste vara af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
