- Project Runeberg -  Utländska diplomaters minnen från svenska hofvet /
171

(1885) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

artade beslut, svenska regeringen å sin sida funnit lämpligt att
fatta.

H. m:ts skepp ”Victory”, Vinga Sand den 5 november 1811.

Mylord. — Sedan grefve Rosen gjort mig det meddelande,
som utgör ämnet för min föregående depesch, började vi att
mera i allmänhet tala om de båda landens särskilda
förhållanden, ty något annat än ett allmänt samtal blef det icke,
eftersom jag på förhand lät honom förstå att, för så vidt icke
formligt meddelande lemnades om att han i sådant afseende erhållit
bemyndigande, jag icke hade för afsigt att med honom börja
förhandla om någon af de punkter h. m:ts regering ålagt mig
bringa under den svenska regeringens pröfning. Emellertid
började han genast och med mycket allvar att yttra sig om den så
gerna afhandlade frågan angående Norges införlifvande med
Sverige, för hvilket ändamåls vinnande vår samverkan skulle
erfordras till att afskära all tillförsel till Norge från sjösidan och på
det sättet tvinga landet att af fruktan för en hungersnöd
öfver-lemna sig åt Sverige, och ansåg han denna punkt vara af
väsentlig vigt i fråga om hvarje öfverenskommelse mellan våra
båda land eller förening af deras intressen. Såsom ett annat
oundgängligt vilkor nämnde grefve Rosen också understöd i
penningar från Englands sida, emedan Sverige, som han sade,
eljest skulle vara ur stånd att bestrida kostnaderna för sin
krigsmakt till lands och vatten, hvilken förra han sade uppgå till
mellan sextio och sjutio tusen man och den senare till sjutton
tusen qömän — en uppskattning, hvars berättigande jag i
senare afseendet finner det svårt att förstå.

Sedan jag gjort en eller ett par svaga invändningar med
afseende på Norge, mera för att hålla samtalet uppe än för att
uttala någon egentlig åsigt vare sig för eller emot planen i
fråga, sporde han mig om han, då han i morgon skulle skrifva till
Stockholm, kunde nämna att han talat med mig om Norge och
att jag uttryckt mig ganska gynsamt om hvad Sverige i det
afseendet hade att göra. Detta bad jag grefve Rosen icke göra,
lika som att öfver hufvud icke alls nämna den saken, och till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utldipl/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free