Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Meddelande till kronprinsen Karl Johan genom en från
Paris ankommande svensk. (Bilaga till föregående.)
Den 17 april 1813 blef jag kallad till hertigen af Bassano,
som i en särdeles förbindlig ton sade mig, att han kände det jag
önskade återvända till mitt fädernesland, och att han ville
begagna sig af detta tillfälle att vara mig nyttig, hvarför han också
talat med h. m:t kejsaren, som svarat, att han desto hellre skulle
bifalla min anhållan, som det var honom särdeles lägligt att
genom mig underrätta h. m:t konungen om sina vänskapliga
känslor. Derefter uppräknade h. exc. alla de anledningar
kejsaren kunde hafva att vara missnöjd med Sverige, såsom att
detta land icke stått fast vid kontinentalsystemet, hvilket dock
hade lofvats i Paris-fördraget. Vidare blef det fråga om de
våldsamheter, som öfvats mot de under fransk flagga seglande
kryssame. Deremot yttrades ingenting om förebråelser konungen
kunde hafva skäl att göra mot franska regeringen med anledning
af svenska Pommerns besättande och de våldsamheter som öfvats
mot de svenska embetsmännen. Hertigen medgaf, att kejsaren
på sin tid uttryckt sitt missnöje med de åtgärder hans generaler
vidtagit i Pommern, men hvilka kejsarens värdighet icke tillät
honom att desavouera. Slutligen yttrade hertigen, att kejsaren
icke betraktade de svenska truppernas landstigning i Tyskland
såsom någon fiendtlig handling, så länge de nämligen inskränkte
sig till att endast besätta en provins, som tillhörde Sverige. För
den händelse man stannade härvid, skulle också de franska
trupperna, der de franska arméerna, öfver hvilka kejsaren redan
öfvertagit befälet, kommo att drifva fienden tillbaka öfver Elbe
och Oder (hvilket icke kunde dröja länge), icke inrycka på det
pommerska området, och under tiden skulle Sverige och
Pommern i fred kunna bedrifva sin handel. Men de svenska
office-rame, som voro krigsfångar i Blois, skulle blifva frigifna, så
snart resten af besättningen om bord å kryssaren Mercur,
bestående af fem man, återfått sin frihet. Hertigen lät mig också
förstå, att detta vilkor i och för sig var af så underordnad
betydelse, att man tydligt kande se, att kejsaren endast begagnade
det som en förevändning för att kunna med något sken af
berättigande återsända de svenska krigsfångame. Derefter uppläste
hans excellens för mig den officiela not, som i förliden februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>