Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holmsfördraget och sådant det verkstäldes i enlighet med den
med general Hope öfverenskomna fälttågsplanen, hvilken
kronprinsen förklarade sig anse vara bindande, derest
omständigheterna medgifvit dess utförande, lika visst som om den ordagrant
varit intagen i fördraget.
Kronprinsen fortsatte med att framhålla, att de
omständigheter, som ledt till en afvikelse från denna ursprungliga plan,
voro väl kända: hvad som under fälttågets gång förefallit, hade
gjort det omöjligt för kejsaren af Ryssland att lemna det antal
trupper, som i Åbo-fördraget var aftaladt skulle operera
fristående och utan förbindelse med den öfriga allierade styrkan. Det
var den oundvikliga följden af det förhållande som omtalats i
zarens bref till kronprinsen och särskildt i det af kejsaren
egenhändigt gjorda postskriptum dertill, som tvungit till planens
upp-gifvande. — — —
När jag för h. k. h. nämnde det i Leipzig träffade aftalet,
ett framtvingande, livarom jag redan förut haft den äran för ers
välborenhet nämna att jag aldrig hört någonting annat än vissa
lösa antydningar, frågade han mig med hvem ett sådant aftal
blifvit träffadt, ty inför den person ensam ville han inlåta sig på
svaromål angående dess förmenta kränkning. Var det med
konungen af Preussen, denna öfverenskommelse träffats? Må
konungen af Preussen då anklaga honom för att hafva brutit sitt
löfte. Var det med Jtejsaren af Ryssland? Det tillkom då zaren
ensam att tala, och ingen annan kunde göra anspråk på eller
sjelf åtaga sig att vara hans sakförare.
Af den vändning samtalet i denna del tog, kan jag, ers
välborenhet, icke undgå att draga den slutsatsen att kejsaren af
Ryssland var medveten om kronprinsens afsigt att efter
tilldragelsen vid Leipzig föra sina trupper mot Holstein, och det lider
intet tvifvel att alla kejsarens bref derefter bemyndigade prinsens
expedition och medgaf användandet af de ryska trupperna, ehuru
man än kunde uttala och äfven faktiskt utalade en anhållan, att
kronprinsen icke skulle tränga in allt för långt i landet och
der-igenoni skilja de allierade arméerna allt för mycket från
hvarandra.
När jag för kronprinsen nämnde om det löfte han
gifvit i Bremen om att sjelf fortsätta marschen till Rhein och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
