- Project Runeberg -  Utländska diplomaters minnen från svenska hofvet /
410

(1885) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(Ytterst hemligt och förtroligt).

Mylord. Liége den 22 mars 1814.

Eders vålborenhet torde af hvad jag i en föregående depesch
meddelat rörande Norge finna, i hvilken brydsam ställning den
danske prins Kristian försatt kronprinsen och svenska regeringen.
Särskildt nu under konungens prekära helsotillstånd börjar denna
senare att erfara en viss oro för det krig, som man sist ock
slutligen torde finna nödvändigt att börja för att bringa
norrmännen till förnuft och hvilket möjligen under händelsernas
utveckling kan komma att utsträcka sig från gränsen in på svenskt
område, och i den mån detta föreställningssätt stadgar sig, torde
allt starkare önskningar komma att uttalas, likasom de ju för
’öfrigt redan i viss mån blifvit uttalade, om att antingen
kronprinsen sjelf måtte återvända till Sverige eller åtminstone en del
af den svenska styrkan afsändas härifrån dit.

Under ett förtroligt samtal jag i går afton hade med
kronprinsen, uttalade sig denne temligen omständligt i frågan, och
uttryckte han derunder sin allvarliga önskan, att de förbundna
makterna och särskildt England måtte gifva sitt samtycke till att
han med den svenska armén återvände till Sverige, derest de
ansågo hans närvaro här icke längre vara nyttig eller nödvändig
för den gemensamma saken. Om emellertid de förbundna
suveränerna ansågo hans närvaro fortfarande vara af behofvet
påkallad, uttryckte han sina förhoppningar, att England ville
samtycka till, att en del af hans armé (t. ex. något sådant som tio
tusen man) finge återvända härifrån, och förklarade h. k. h. att
han, sedan han i enlighet med Stockholms-fördragets. bestäm-

- melser medgifvit ett passande anstånd med deras återvändande
till deras eget land, icke skulle tänka på att göra några
invändningar mot, utan tvärt om gerna gifva sitt bifall till att i följd
häraf ett motsvarande afdrag gjordes å subsidierna, ehuru han
mycket väl insåg, huru tungt denna nya börda skulle komma
att trycka Sverige efter alte. de ansträngningar detta land redan
gjort och alla de uppoffringar, till hvilka det visat sig beredt i
den gemensamma sakens intresse. Ers välborenhet får verkligen
också medgifva, huru särskildt hårdt det varit att nödgas
utrymma de två hertigdömena Slesvig och Holstein endast för att
påskynda det fredliga afträdandet af Norge genom ett fredsslut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utldipl/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free