Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördröjas och kanske helt och hållet uteblifva, om h. maj:t
uppskjuter att utnämna en konsul i Göteborg.
Jag innesluter här grefve Oxenstjernas tal inför
serafimer-ordenskapitlet; han utlåter sig i väl afpassade ordalag om den
ära h. kejserliga maj:t gjort orden genom att för sig sjelf
mottaga dekorationen.
4.
Stockholm den 11 maj 1810.
Ers excellens.
H. k. h. kronprinsen afreste i förgår till Skåne. H. h.
företager denna resa i det dubbla syftet att lära känna det inre af
riket och att för landskapen visa sig såsom den, hvilken en gång
kommer att herska öfver dem. Vid detta tillfälle anser jag
lägligt att meddela ers excellens de iakttagelser jag hittills gjort
beträffande kronprinsens person. Han år långt ifrån så behaglig
som man kunnat vänta sig, att döma efter den ifver man visade
att kalla honom till Sverige. Konungen är nära nog den enda
svensk som år honom tillgifven. I synnerhet adeln har mot
honom ett skäl till missnöje eller till och med till motvilja, hvilket
han aldrig skall kunna utrota. Den hade smickrat sig med att
prinsen, som var afhållen af norrmännen skulle öfvertala dem
att öfverlemna sig åt Sverige och att han genom detta förräderi
skulle’ betala den tron man erbjöd honom. Sedan de tvungits
att afstå från denna tanke och dessutom hemtat sig från den
förskräckelse som förlusten af Finland och konungens sjukdom
injagat, se adelsmännen i prinsen blott en dansk, d. v. s. en
naturlig fiende som slumpen stält på svenska tronens trappsteg och
hvilken icke ens motsvarar sin ursprungliga uppgift genom
älskvärdhet i sättet och några yttre egenskaper. Det år också sant,
ers excellens, att kronprinsen, som af naturen är allvarlig och
sluten, alls icke söker att behaga i småsaker, vid hvilka
sven-skarne fästa stor betydelse. Han har aldrig något att säga
frun-timmema, inlåter sig sällan i samtal med herrame och skrattar
nästan aldrig; med få ord sagdt, han skattar ej åt behaget, utan
egnar sitt lif åt studier. Han sluter sig inne i sina rum största
delen af dagen, och då han går ut år det för att besöka de all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
