- Project Runeberg -  Utländska diplomaters minnen från svenska hofvet /
534

(1885) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att han af erkänslan vore bunden. Men hofvet såg med nöje
och allmänheten med oro att franska regeringen yttrade sig lika
litet om denna furste, som det förut gjort med afseende på de
andra pretendenterna. Det blef icke svårt för ministern att med
fördel begagna sig af denna tystnad för att framkomma med den
slutsatsen att Wredes förslag icke hade godkänts eller kanske
icke ens voro kända af h. kejserliga maj:t, och man började
åter-igen tala om hertigen af Augustenburg, hvilken, sade ministrame,
hade gifvit sitt muntliga löfte att mottaga kronan. Vid delta
namn återtog den franske furstens parti hela sin energi och skulle
kanske från den stunden besegrat hofvets motsträfvighet, om icke
en ny tilldragelse bildat en diversion, hvaraf ministéren genast
begagnade sig. Danske ministern anländer till Örebro, lemnar
konungen ett bref, i hvilket hans suverän gör sina anspråk
gällande på Sveriges tronföljd, och fordrar ett ofördröjligt svar. Om
svenska hofvet först förvånades öfver ett dylikt tilltag, så var
danske ministern icke mindre häpen öfver att se sig mottagen
med den vänligaste ton och med en värme, som han var långt
ifrån att vänta sig. Ingen trodde för öfrigt på uppriktigheten
hos dessa hofvets demonstrationer, men riksdagen följde icke
desto mindre dess exempel och så stort är svenska nationens
lättsinne, att det icke åtgick många dagar innan tre stånd
understödde danske konungens anspråk och innan den franske fursten,
som folket nyss begärt, icke fann en enda vän vid riksdagen.

Detta var den punkt på hvilken hofvet önskade se sakerna,
för att uppnå sitt mål, det mål som det aldrig lemnat ur sigte,
nämligen att få hertigen vald.

Så snart det trodde att den franske fursten råkat i
glömska, var det icke svårt för hofvet att förstöra hvad det nyss gjort
för danske konungen, hvilken det nu icke mera behöfde och
hvilken ej behagade regeringen mera än folket. Plötsligt ankommer
liksom af egen tillskyndelse, men i sjelfva verket kallad af
hofvet, general Adlersparre, en man van att tygla sinnena och att
beherska rösterna. Han föreslår eller snarare framhåller djerft
hertigen och får honom äfven vald af konseljen med en
majoritet af 11 röster mot en, general Wredes, hvilken icke ens vågade
höja sig till förmån för den franske fursten. Flere af riksdagens
medlemmar, tillgifha Frankrike, begåfvo sig då till Stockholm till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utldipl/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free