Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om konungen befaller mig att återvända till Basel, skall jag göra
<iet och vara lycklig; om han befalde mig att resa till
Österlandet, skulle jag blifva förtjust så mycket mer, om han der ville
gifva mig någon sysselsättning. Min herre, jag har fått namn
om mig att vara sjelfrådig, men jag är det lika litet som jag har
ett ytterligt behof af att ledas. Jag kan ej så snart få
konungens, min herres svar, men om ni är underrättad om, hvad han
i detta afseende tänker, så säg mig det såsom er egen mening
och jag lofvar er lydnad och erkänsla. Jag skulle emellertid helst
se, att jag finge slå mig ned i Holstein."
Jag svarade grefven af Gottorp, att han behagade kalla
befallningar, hvad som i sjelfva verket icke kunde få namn af
annat än råd, hvilka h. maj:t utan tvifvel gerna skulle gifva en
furste och dertill hans slägting, om det icke fordrades en mera
omständlig kännedom om alla motiv, som leda till ett beslut for att
kunna bilda sig begrepp om det förståndiga deri. Jag tilläde,
att h. maj:t med all sannolikhet endast skulle inskränka sig till
önskningar, att det parti herr grefven af Gottorp bestämde sig
för måtte göra honom lycklig. Då han ännu en gång återkom
till Holstein, ansåg jag mig böra säga honom, att han sjelf borde
inse, det han i h. maj:ts stater vore för nära Sverige. Han
betygade mig frånvaron af all önskan att åter bestiga tronen och
sade att konungen, hans farbror, kunde vara säker på hans
tänkesätt, men att granskapet ändå kunde vålla ledsamheter. Han
lät slutligen detta ämne falla och vi samtalade om likgiltiga saker.
Jag hade bestält posthästar till kl. 11 på aftonen och det
blef nu fråga om, huruvida man skulle vilja använda hans
tvåspända kalesch, alldenstund det ej funnes rum för postiljonen.
<3ustaf Adolf yttrade med mystisk uppsyn: *Jag har en ledig plats
vid min sida; den var upptagen, men nu är den det icke längre";
och han reste sig upp, sägande mig, att han hade något att
anförtro mig såsom hans suveräns minister, tilläggande alt han vore
okunnig om, huruvida grefve Luckner, som likaledes befann sig
i h. maj:ts tjenst, kunde lyssna till en slags bekännelse.
Eftersom denne afgått, fick jag åhöra berättelsen om ett ganska
lustigt äfventyr. Grefven af Gottorp hade i Basel gjort bekantskap
med en tjensteflicka och tagit henne med sig. I Frankfurt hade
hon visat missnöje, så att den afsatte konungen för att göra henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
