Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ambassadören de Rumigny på väg till Stockholm.
Göteborg den 20 september 1814.
Ers excellens.
Efter en resa, som de från den väg jag måste taga
oskiljaktiga omständigheterna icke i ringa mån bidrogo att förlänga,
ankom jag ändtligen till Göteborg den 18, der jag, enligt hvad
jag hört, borde finna det svenska hofvet församladt. I sjelfva
verket befinna sig konungen, drottningen och kronprinsen nu der,
de båda förra sedan någon tid, men h. k. h. endast sedan den
17 d:s, då han återkom från en resa till Stockholm i sällskap
med utrikesministern. Kort efter min ankomst skyndade jag att
underrätta baron Engeström om, att ers höghet hade anförtrott
mig ett bref till honom. Han hade den godheten att mottaga
mig redan följande dag; jag hade icke väntat mig, att ministern
vid min första audiens skulle samtala med mig om några
politiska intressen, men efter att hafva pratat om hvarjehanda ting,
förde baron Engeström emellertid samtalet på den artikel, som
utgör skälet till den svenska handelns klagomål, nämligen
påbudet rörande importen i Frankrike af utländskt jern. Han uttryckte
sig häröfver med en bitterhet, som han ej sökte dölja, fastande
min uppmärksamhet på att Sverige, efter de intima band, som
fordom hade förenat det med Frankrike, icke utan smärtsam
rörelse hade kunnat se, det Frankrike tycktes vilja kasta en
stötesten i de förbindelser, som borde existera mellan de båda
nationerna, att vi nyligen lagt stora hinder i vägen för Sveriges
handel, genom förbudet mot införseln af svenskt jern, hvilket utgör
dess förnämsta rikedom och för att så säga det enda det har att
erbjuda såsom utbyte mot vårt lands produkter. Han tHlade att
Sverige under alla tider gjort hvad på det ankom för att gynna
vår handel, att det, för att såsom ett exempel nämna artikeln
om vinerna, hade betydligt höjt tullen på Oportovinet, för att
omöjliggöra all konkurrens, som kunnat skada oss etc. Han sökte
på samma gång låta mig förstå, att denna åtgärd till och med
icke var utan obehag för oss. Jag inskränkte mig till att svara,
att alldenstund jag endast för en kort tid vikarierade för M. de
Chåteaubriand, hade jag icke varit i tillfälle att inhemta
instruktioner rörande det ämne, hvarom baron Engeström gjorde mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
