Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämpande och föga vördsamma yttranden och vid hans förmodan,
att Frankrike hade för afsigt att förödmjuka Sverige.
Kronprinsen uttryckte sig på följande sått: ”Jag har alltför många bevis
på, att vi icke äro omtyckta för att kunna tvifla derpå; om man
icke hade haft för afsigt att förorsaka oss bryderier, hvarför skulle
man icke ha kunnat uppgöra saken med de svenskar som befinna
sig i Paris, t. ex. med herr Stedingk och så många andra. Vi
skulle låta oss nöja med att hvar och en är herre hemma hos
sig. Men man har ansett för godt att försumma oss i detta som
i så många andra fall. Herr Stedingk har icke haft skäl att
berömma sig öfver sin resa till Frankrike, lika litet grefve
Wetterstedt eller några af hans landsmän.”
Jag hade svårt att vederlägga dessa anklagelser genom de
enklaste skäl; det var ett på förhand taget parti. Här förelåg
en dold afsigt, som också sedermera snart uppenbarade sig.
Prinsen afskedade mig med den vanliga handtryckningen och
förklaringen att han väntade mig följande dag.
Samtalet rörde sig nu i en helt annan ton; prinsen talade
om sina arméer vid Göteborg och gjorde det anbudet att der
bevilja oss en nederlagsplats, liknande den vi erhöllo genom
konventionen af 1784. Han gjorde mig några andra frågor om våra
handelsförslag med Sverige, hvarpå jag svarade, att jag skulle
skrifva till ers höghet, men att herr Chåteaubriand sannolikt
skulle anlända, försedd med instruktioner rörande detta ämne.
”Tror ni uppriktigt talad t,” invände då prinsen, ”att denne
minister kommer; tror ni inte, att han uppskjuter sin afresa till
svenske ministerns ankomst till Frankrike; anser ni det icke
under eder värdighet att han kommer före denna utnämning?” Jag
svarade, att jag ej betviflade hans ankomst och tilläde, att h.
maj:t icke väntat på något för att utnämna honom. Prinsen
återtog, att allmänheten redan omtalade en ministerutnämning, men
att i sjelfva verket ingenting vore dervid åtgjordt. ”Vi äro
verkligen för fattiga — sade prinsen — för att stå ut med denna
kostnad, som skulle uppgå till mer än 20,000 ecus. Man kunde
med detta betala tio generaler. Dessutom, hvartill tjenar en
minister, om vi ej vidare skola hafva några förbindelser med
Frankrike? Våra förbindelser kunna endast vara handelsförbindelser,
hvilka andra intressen hafva vi gemensamma; vi äro icke gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
