Till Gustaf Wasas minne. Tal vid Utmeland i Mora den 29 september 1860 / 3 (1860) Author: Wilhelm Erik Svedelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Gustaf Wasas minne. Tal vid Utmeland i Mora den 29 september 1860

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rikare minne täljer intet folks historia, än det som nu reser sig
ur svenska hjertans djup. Att svenska folket är fritt, sjelfständigt
ibland jordens folkslag; att Guds ord är rent ibland oss och en
stadgad samhällsordning förbinder Sveriges folk och Konung —
detta har skett genom våra fäders arbete på Gustaf Wasas tid.

Den minnesvård, som reses åt detta minne, egnas åt det
heligaste, som ett folk kan ega. Så omäteligt är det minnet, så dyrbart,
att hvarje minnesmärke, vore det ändock det präktigaste, stadnar
nedanom sitt föremål. Men pligt och hjertats håg manar Sveriges
barn att resa vården åt sin fader, betygande dermed, att verket, som
han gjorde, eger sitt bestånd, och läran, som han lärde, lefver.

Derföre byggdes minnesvården; derföre möttes vid invigningens
timma, i svenske medborgares församling, äfven de, som äro
kallade att framför andre föra ut i verk och gerning det svenska
folkets bästa tankar — Sveriges Furstar och Sveriges Rikes Ständers
ombud — och blott en hård nödvändighet förhindrar Konungen att
sjelf, personligen närvarande, fästa invigningens insegel på det
fosterländska verk, hvars fullbordan Hans Konungsliga håg och hjerta
har omfattat med varm kärlek och hägnat med trogen vård.

Ur trehundraårig graf uppkalla vi namnet af en rikt begåfvad
hjelte, men här är mera än detta. Här är minnet af ett folk, vårt
eget folk, som var på vägen att förlora sig sjelf, att tappa bort sitt
lifs frihet och sin andes ljus, men återfördes. Tacksamheten gifver
hjertats gärd, ej af flyktigt hänförd känsla, men ur öfvertygelsens
djup. Den gärden gifves ej åt Konungen och hjelten ensam, men
åt alla dem, som ej sveko i trohet och ej brusto i mod; åt dem,
som frälsade och hjelpte Gustaf Erikson Wasa, dem, som öppnade
för den förföljde en fristad, dem, som stridde emot tyrannens här,
och dem, som tjenade Konung Gustaf med råd och dåd att lära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>