- Project Runeberg -  Till Gustaf Wasas minne. Tal vid Utmeland i Mora den 29 september 1860 /
6

(1860) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Gustaf Wasas minne. Tal vid Utmeland i Mora den 29 september 1860

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vaknar. Den anden tände först sitt lif i Gustaf Wasas bröst, och
svenska folkets arbete för sin förnyelse var hans.

Vill man förstå hvad detta vill säga, så blicke man tillbaka
på den flydda tiden. Här hade funnits en gammal samhällsordning
med allas borgerliga frihet och Konungen, det helas ledare och
värn. Den ordningen var söndergången; värnet brutet; regeringsformen
var villervallan med vexlande förtryck och sjelfsvåld, men
mera sjelfsvåld än förtryck. Detta måste blifva annorlunda, tygel
läggas på sjelfsvåldet, straff på förtrycket, ordning i villervallan och
thronen resas. — Här hade under oredan dock ett band, ett
främmande, bundit svenska folket. Kalmar-unionen, misslyckad alltigenom,
hade nu omsider blifvit så beskaffad, att en ärlig man i Sverige
icke gerna kunde vara unionens man. Men så ohjelpligt sönderbruten
unionen var, så lefde namnet ännu, och på det namnet kunde
anspråk byggas. Dessa anspråk måste dödas och den lärdomen
göras allom veterlig, att unionen ej engång fick vara ett namn. —
Här hade funnits i Sverige en christen kyrka, den hade gifvit bort
sig åt verldens magter och var dömd att dö i sin synd. Ljuset,
som Luther tände, skulle ledas äfven hit, och i dess spår de nya
bildningselementer, som föryngrade Europas mensklighet. Men
såvida svenska folket ville följa mensklighetens rörelse framåt, så
måste det gå till sig sjelf, lägga bort gamla ovanor och lära sig nya
lärdomar, först och främst den lärdomen att lyda skick och ordning.
Den som lärde svenska folket detta och anförde dess bättre
menniska i striden emot gammal osed, var Gustaf Wasa. Hans historia
handlar om ett folk, som söker sig sjelf. Och likasom en menniska
måste kämpa till blods emot den håg, som i dess lemmar är, så
sker ett folks förnyelse blott genom en strid, som går till dess
innersta djup. Der finnas, när ett tidehvarf skall dö och en ny ålder
födas, många öfverlefvor af det gamla, som streta emot en ny
ordning, mången orons ande svärmar omkring och frestar de svage,
dimmor skymma blicken och sanningen tränger igenom blott med
smärta. Brytningsperioder i verldshistorien äro tider af storm och
ofred. En sådan tid var Gustaf Wasas.

Derföre var ock den mannen i farlighet mångenstädes. Frost
och nakenhet hade han pröfvat i Dalarnes ödemarker; fångenskapens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:41:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utmeland/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free