Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad af en glasögonorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Våldsmannen stirrade ett ögonblick på sin
döende fiende, men därpå, knappt medveten
om, hvad han gjorde, släppte han knifven och
rusade mot dörren. I brådskan knuffade han
till bordet, så att det med starkt buller föll
omkull och äfven fällde honom själf till
golfvet med sådan våldsamhet, att han för ett
ögonblick blef liggande fullkomligt orörlig.
Nu återfick jag ändtligen själf förmågan
att begagna min röst, och jag ropade högt på
hjälp. Värdshusvärden, min tjänare Jewa
vattenbäraren och alla de många latmaskar som
på sådana ställen bruka hålla till i närheten
af tjänstefolkets bostad, rusade nu in under de
mest omväxlande utrop af förvåning och fasa
öfver hvad de fingo se.
Den på golfvet liggande röfvaren höll just
på att kvickna vid. Jag stod bredvid honom
i min nattdräkt med revolvern i hand, hvilken
jag passat på att rycka till mig ur hans
gördel, när han föll. Ormens kropp hade rullat
ned från sängen och låg stilla på golfvet med
en krampaktig ryckning då och då. Med få
ord förklarade jag sammanhanget för dem och
mottog då en oändlig mängd lyckönskningar
öfver min underbara räddning.
Röfvaren blef naturligtvis genast gripen,
men han var då redan utan hjälp förlorad.
Oaktadt alla våra bemödanden sjönk han inom
fyra eller fem timmar i ett tillstånd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>