Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella Palmfelts hem var icke rikt och icke heller fattigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vande dem vid att aldrig behöfva lägga band
på några önskningar.
Den äldste sonen, Bengt, var lik sin far, en
klok, anspråkslös gosse med goda siffror i
skolan och ett stillsamt lynne. Han var sjutton år
och stod på en vänlig, kamratlik fot till sin två
år yngre syster Bella och till flickor i allmänhet.
Skulle hans mor kunnat, hade hon satt de begge
syskonen i en samskola, men sådana funnos icke
den tid de begynte sin skolgång. Hvarför
åtskilja en bror och en syster under den tid, då
ett så starkt band som gemensamhet i arbete och
i allvarligare intressen kunde draga dem till
hvarandra för hela lifvet? Hon försökte genom sin
uppfostran närma dem till hvarandra så mycket
som möjligt för att derigenom motverka
följderna af separatundervisningen.
Bella var, hvad de flesta skulle kalla, „en
söt flicka”. Hon var glad, utan att vara yr, med
en naturlig enkelhet och flärdlöshet, som
trotsade kamraters och anhörigas afguderi. Hon var
omutligt samvetsgrann, kunde alltid sina lexor,
var alltid hjelpsam och trodde godt om alla
människor. Men hon var alltför lätt ledd och där
låg största faran för henne. Hon kunde så lätt
blifva en af dessa „söta flickor”, hvilka ingenting
annat äro än söta, som icke tänka, icke bilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
