Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella Palmfelts hem var icke rikt och icke heller fattigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det låg så många frestelser [i] solskenet och i den
vårfylda vinden. Man insöp den med välbehag
under det man krokig som en sprättbåge
knogade sig fram.
Borta vid en af paviljongerna stod en grupp
skolflickor. En del hade skridskor på sig och
pustade efter första nappataget med sydvesten.
Andra påsatte som bäst sina eller voro med som
åskådare. Alla lyssnade med intresse till Jenny
Stenman, som beskref något med hemlighetsfull röst.
– Och sedan, – fortfor hon, – dansade
han med mig på hvarenda bal och nu, just nu
när jag kom ned till banan, mötte han mig och
gaf mig i förbifarten en artig helsning och en
slängkyss.
– Åh, fy då, en sådan näsvishet! – afbröt
Bella Palmfelt henne förtrytsamt. – Men kanske
såg du miste!
– Kantänka, söta Bella, det var nu något!
Han är så söt och så stilig, att jag hade god
lust art kasta en dylik tillbaka. – Jenny såg sig
skrattande om för att se hvad verkan hennes
ord haft.
Bella flög upp med ögon i hvilka harmen
framkallat tårar. – Åh, Jenny, så du talar! Jag
är säker att du ej menar det, du vill bara reta mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
