Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småsyskonen skulle ha knäckkokning på gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ack, Bella, det måtte vara förfärligt att
mista det man en gång så blindt älskat och trott
på! Att känna sig mista sjelfva förmågan att
älska och tro på menniskorna, att bli hård och
tom som en uttorkad källa . . . Jag har aldrig
erfarit hvad en moders kärlek vill säga . . .
Hanna tystnade. Bella vågade nu se upp i
det allvarsamma, nästan stränga anletet och
hennes ögon fyldes af tårar. Hon kände en förmildrad
fläkt af sorgerna i lifvet; de voro långt borta,
men hon förnam deras tillvaro. Hon kände, att
Hanna, så ung hon var, bar på en tung börda,
hvilken hon ej förmådde lyfta af hennes skuldror.
– Hvar har du gått i skola? – frågade hon
med ett försök att litet skingra den tunga stämning,
som tryekte dem båda.
– Jag har aldrig gått i skola. Mamma läste
med mig tills jag var 14 år, sedan fick jag
ett år ledning af informatorn i prestgården. Nu
gäller det att arbeta för att småningom bli i stånd
att hjelpa mamma och afbetala på mina skulder.
Lyckligtvis är jag så kärnfrisk, att det tyngsta
arbete är som en lek för mig.
– Hvad tänker du bli? – Bellas ögon glittrade
af intresse.
– Hvad vet jag? Det jag duger till. Kanske
väljer jag ett yrke. Det som mest af allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
