Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skolan gick allt sin lugna, jemna gång utan andra afbrott, än de sedvanliga månadslofven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlägenhet, likaså flickorna. Hon tyckte om dem
för deras hurtighet i gymnastiken och hade nog
märkt deras blyga beundran. I det hon slätade
deras hår kyste hon dem lätt på pannan och
sade: – jag tycker så mycket om en fri och
öppen panna.
Bella slog ett ögonblick sin arm omkring
hennes lif, och Aina smög blygt sin hand i
hennes. Begge genomströmmades af en hängifven
värme, som kom dem att glömma sättet, på hvilket
de fått sin önskan uppfyld.
Bertha gick och skröt öfver sitt puts så att
der samlade sig en skock nyfikna kring de tre.
Hanna fick också höra det, men lockade flickorna
bort med en af sina historier.
– Och nu äro vi goda kamrater! – sade
Verna Sommar slutligen och klappade de två på
axeln. – Lefve skolan! Lefve gymnastiken!
– Hurrah! – skreko Bella och Aina ur
djupet af sina hjertan och störtade sedan bort för
att i ensligheten ännu genomgå den sista
stundens lycka.
Ett par af flickorna gjorde sig stundom skyldiga
till ett halft medvetet koketteri för magister
Alm, men straffades med ett så strängt ogillande
af kamraterna, att de togo sig till vara.
Det var isynnerhet ett tillfälle, som retade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
